När jag är död är jag alls inte borta,
då min kropp blivit aska min vän.
Ty med allting som susar och sjunger,
skall jag komma igen.

Genom fåglarnas kvitter i träden,
genom fjärilarnas fladdrande slag,
genom flingornas dans på din ruta,
skall jag ge dig en hälsning var dag.

Och när björklöven spricker om våren,
och du anar en varmare vind.
Skall du ana min själs odödlighet,
när jag dunlätt kysser din kind.

Och då förstår du att jag är inte borta,
nej mer nära än du kan förstå.
Genom allting som susar och sjunger,
skall min hälsning med kärlek dig nå.