Ibland blir jag oändligt förtjust i vissa fraser. Jag känner att de tilltalar mig och hjälper mig att förklara min omvärld. En favorit som varit med länge är: ”För en man med en hammare ser alla problem ut som en spik”.
Just nu känner jag mest av allt för meningen: ”Ja, men det gjorde du inte”. Den kommer ur den mysiga beskrivningen av modern konst som:
Modern Konst = Jag kan göra det där + Ja, men det gjorde du inte
Jag tycker det snart har gått till absurdum med kritik, i synnerhet med nätet. Det är så fyllt med personer som i efterhand invänder mot allt skapande. I synnerhet det skapande som av någon anledning misslyckas. I allt från tavlor och fotografier till sjukvård och stadsplanering. Det finns alltid en person som ställer sig upp och säger ”Hur tänkte du egentligen? Jag har hittat ett fel. Hade jag gjort det istället hade det förstås blivit mycket bättre.”
Ja, men det gjorde du inte.
Förstår du nu hur skön meningen är? När någon gnäller på avsaknaden av skärpa i ditt foto eller att du bildbehandlat för hårt eller borde tänkt på ditten och datten innan du publicerade. Eller någon trycker till dig för att du tog ett nytt initiativ på jobbet som bara blev lagom bra eller innehåller ett uppenbart fel. Luta dig bara tillbaka och mumla för dig själv: ”Ja, du kanske kunde gjort det bättre, men det gjorde du inte”.
