Spökvandring Umeå
Hemgården är idag ett stort äldreboende (sammanbyggnaderna syns inte i bild)
Ursprungligen var det en kaptensbostad utformad som parstuga och var placerat några hundra meter närmare älven. Exakt byggår är okänt, men någon gång mellan 1820-1865.
Detta herrgårdsliknande utseende fick byggnaden 1916. Flyttat till sin nuvarande plats då kommunen övertog byggnaden efter 1965.
Det finns berättelser från både personal och boende från Hemgården, de flesta är rörande överrens om att det spökar där. Oberoende av varandra har de berättat om händelser, bland annat om ett sällskap på tre personer som tyst skrider fram och försvinner genom väggen.
Nattpersonalen har hört hur möbler flyttas och det händer att larm går från tomma rumm där man till och med klippt kablarna till larmet.
På övervåningen i gamla delen finns ett rum som tidigare varit personalens omklädningsrum. Där är det några som fått erfara hur en stark kyla omsluter dom. Så stark att andra personer har känt den koncentrerade kylan när man sträckt fram handen mot personen.
Ursprungligen var det en kaptensbostad utformad som parstuga och var placerat några hundra meter närmare älven. Exakt byggår är okänt, men någon gång mellan 1820-1865.
Detta herrgårdsliknande utseende fick byggnaden 1916. Flyttat till sin nuvarande plats då kommunen övertog byggnaden efter 1965.
Det finns berättelser från både personal och boende från Hemgården, de flesta är rörande överrens om att det spökar där. Oberoende av varandra har de berättat om händelser, bland annat om ett sällskap på tre personer som tyst skrider fram och försvinner genom väggen.
Nattpersonalen har hört hur möbler flyttas och det händer att larm går från tomma rumm där man till och med klippt kablarna till larmet.
På övervåningen i gamla delen finns ett rum som tidigare varit personalens omklädningsrum. Där är det några som fått erfara hur en stark kyla omsluter dom. Så stark att andra personer har känt den koncentrerade kylan när man sträckt fram handen mot personen.
Byggnaden där Bubblans minilivs finns gick vi förbi, där finns det tydligen många spökhistorier som berättats, men av hänsyn till de boende gick vår guide inte närmare in på detaljer.
Sagabiografen, nu heter det Sagatetern. Alla teatrar har ett teaterspöke sägs det, så även här.
En kul grej vi fick veta var att när biografen byggdes1959, så imponerades man av det extra breda utrymmet mellan stolarna. Detta hade man gjort för att människorna i Norrland måste klä sig i extra tjocka ytterplagg på vintern ;-)
På Sagateatern spökar det enligt dom som jobbar där. Ljus som tänds på natten, toaletter som är låsta utan personer där inne mm. Men det är lugna aktiviteter och inga onda andar.
Stora hotellet
Byggt 1895, lokalerna inrymde då musikpaviljong mot älven, spritbolaget i källaren, Riksbanken, festsalar och hotell.
Här spökar det minsann, och har gjort det lång tid. Små pojkar har blivit knuffade utför trappen av en osynlig hand, gamla anställda kallskänkor som berättar om oknytt med fasa i rösten. Ett mord har skett i ett av rummen och där sägs spökena var mer aktiva. Den fjärde våningen är också en plats där vålnader setts, oförklarliga bränder och brandlarm, radioapparater som tar in konstiga frekvenser, samma som spökjägare använder sig av för att höra spökes röster.
Hotellet har nyligt renoverats och ursprungliga salar och rum har återställts vilket jag är väldigt glad över.
Kommentarer
Postat av: mammakero
Så himla kul att läsa om!
Svar:
Agneta Ärlestig
Trackback
