Nyårsafton blir vad man gör den till.
Eftersom jag jobbar i vården, så jobbar jag i snitt varannan nyårshelg, men de lediga nyårshelgerna:
När jag var ung så hade jag ofta stora planer många veckor i förväg, valde och vrakade och försökte välja den största och bästa festen att delta vid.
Så kom barnen och när dom var små, fixade vi ofta stora bjudningar med andra småbarnsföräldrar, då var det storleken på fyrverkerierna som räknades.
Efter det skaffade jag hund och fyrverkerier förlorade sin tjusning.
Ju äldre barnen blev, desto mer handlade det om att vara nykter och hämta ungdomarna med bil efter tolvslaget.
I morgon ska ena dottern ut på festligheter med vänner, men den andra dottern kommer hem och äter middag med oss i alla fall. 
Just i skrivandets stund är jag superförkyld och känner mig riktigt vissen, men om jag bara piggar på mig lite så ska jag jobba tolvtimmars-pass på nyårsdagen. (Det betyder att jag lägger mig för natten halv elva på nyårsafton.)
Jag och maken komponerade nyårsmenyn tidigare idag.

Förrätt: Pilgrimsmusslor med mango och avocadosalsa.
Huvudrätt: Brässerad älgkalvfilé i trepepparsås, rostade rotfrukter och stekt sparris
Efterrätt: Passionsfruktstiramisu med jordgubbar