Vårt mål var att vandra till Storsaeterfossen från Westerås. Vi kikade på de tre ledalternativen och beskrivningen på svårhetsgrad en stund och bestämde oss för medelsvårigheten. Ganska snart upptäckte vi att det var mer än tufft. Det var lerigt, blött och halkigt. På många ställen fick vi klättra och det var så brant och stenigt och halt att vi lyfte/bar hundarna ibland. Hade vi inte varit två, hade vi inte tagit oss upp, för vi fick verkligen hjälpas åt.
Naturligtvis hade det varit enklare om inte hundarna varit kopplade, men koppeltvång råder i Norge och särskilt på såna här ställen. Sedan skulle jag inte drömma om att släppa lös två galna bergers när man inte vet vart nästa stup kommer.