En dag bad jag maken skjutsa mig in till byn, för att jag skulle kunna ta en långpromenad hemåt på isen. Det var underbart väder, lite kyligt men solen tittade fram mellan molnen. 
Det var mycket längre än jag trodde, nästan en mil.
Massvis med folk ute på banan en lördag. Mitt på sjön, där banan bildar en korsning eftersom det är plogat som en åtta. Där står de och säljer korv varje helg!
Planen är att jag ska ta mig ut på isen fler gånger. Nu när ryggen är bättre, så tänker jag prova att sparka nån dag.

Jag kan inte se mig mätt på utsikten från jobbet. När morgonhimlen dessutom bjuder på sådant konstverk!

 

 

Det är svårt att undvika vintern när man bor där jag bor. Jag är inte alls överdrivet förtjust i vintern, men de här vackra, gnistrande dagarna i januari är rätt härliga i alla fall!!
Om jag kunde, så skulle jag byta ut november och december mot ett par extra månader i maj och september. :-)

Vi har några eldsjälar i byn, som förra året plogade upp en lång skridskobana på sjön. Den blev omåttligt populär!
I år har de utökat, kommunen har bidragit lite med maskiner, men annars är det mest ideellt arbete.
De plogar och grejar ibland hela nätter och får inte ett öre betalt. En eloge till sådana människor!
Jag har suktat efter att promenera på den där isbanan, men ryggskottet kom emellan.
Men så en lördag, hade jag både möjlighet och ork.
Hela slingan är 2 mil lång, men det är plogat i form av en åtta, så man kan välja hur långt man vill färdas.
Det här är bara en dag efter det stora snöovädret, så de hade inte hunnit plga riktigt färdigt på min sida av sjön.
Se så vackert!

Hela min promenad blev 7,5 km, jag har ju en bit att gå innan jag kommer ut på sjön också. Ett vackert konstverk blev det av en isklump i solsken! 
Är ni nyfikna på isbanan, så leta efter deras sida på fb, den heter Tavelsjö AIK isbana. Där finns all information ni behöver. Nu går det även gratis buss från Umeå varje lördag! (som Umeå Energi sponsrat till tror jag)

 

Så här i december, är ju dagarna korta. Solen går upp när förmiddagen redan börjat. Fördelen skulle väl då kunna vara att man inte missar en vacker soluppgång.

Häromdagen träffade jag Ingela, min kompis som också har Berger des pyréneés!
Det var länge sedan vi träffades, det har mest blivit att prata i telefon under min utbildningstid. Det är först nu när jag är klar med utbildningen som jag börjar förstå hur mycket tid jag la ner på den.
Nåja, vi bestämde oss för att gå upp till Torrbergsstugan efter Tavelsjöleden.
Det är en stuga som är öppen med servering på vintern och är mycket populär för skoteråkare.
Man kan gå från flera olika håll, men vi valde den korta vägen från Selet.
Utedasset vid Torrbergsstugan är en liten sevärdhet i sig. Väldigt speciellt inrett och med en historia om bygget med rivningsvirke från Hagagården i Umeå. Det är en ren (ja, det är alltid rent där inne) fröjd att besöka dasset!

Äntligen är trattkantarellerna här! Har varit ute och kikat lite tidigare, men inte hittat några, men nu var de plötsligt här!
Inte så många och fortfarande väldigt små, men dom är helt klart på väg!
Jag och Tassa var ute i flera timmar, helt underbart väder! Jag satt så länge med mitt kaffe där i skogen, att hon blev less och la sig ner. Det är ovanligt, hon är en hund som alltid är på väg, alltid full av energi. Men kanske kände även hon av lugnet i skogen den där dagen?

Bajspåsar är bra till mycket, att plocka svamp i t.ex! :D
När Tassa var valp, började vi leka leken "hopp upp på stubben" och det leker vi fortfarande! (Eller hon leker och jag kan inte motstå hur gulligt det är, så då belönar jag naturligtvis!)

På hemväg från Öreälven stannade vi vid Stornorrfors kraftverk. Solen tittade fram och det var så vackert där. Kikade lite extra på delar av laxtrappan som vi inte sett tidigare. Jättebra att det ordnas så att fisken kan fortsätta vandra i våra älvar.

 

Den 21 augusti firar vi vår bröllopsdag med ännu en heldag ute i skog och mark!
Den här gången åkte vi till Öreälven.
Vi började med att åka till en plats som heter Storforsen. Väldigt vackert och fiskevänligt. Det var bara det att vi var lite dåligt pålästa, så vi gick ner mot forsen från "fel" sida av älven.
Det innebar en enormt brant backe genom delvisa övervuxna stigar. Det var så brant att man nästan hade lust att sätta sig på rumpan och åka ner.
Väl nere vid forsen, upptäckte vi att den egentliga grillplatsen och raststugan var på andra sidan älven! Det fanns en hängbro, men inte en chans att jag skulle gå över den!! :O 
Nä, vi stannade kvar på fel sida och studerade hur folk på andra sidan tog bilen hela vägen fram till forsen! :D
Nåja, vi hade trevligt och det blev en ren utmaning att ta sig upp efter branten igen!
Vi valde en annan stig då, i tron om att den skulle vara mindre brant. Det var den inte! Jag fick bitvis klättra på alla fyra och dra mig upp med hjälp av rötter och blåbärsris. Helt genomsvettiga blev vi av det fyspasset!!

 

(Varning för långt inlägg)

Jag och maken använde en av semesterdagarna till en gemensam heldag ute. 
Vi valde att åka till Drakryggen, Lögdeälven i Bjurholms kommun. (Det finns gott om beskrivningar och kartor på nätet om ni vill besöka stället)
Drakryggen är en av niporna, en naturformation som karaktäriserar landskapet längs älven. Bildades av den mäktiga inlandsisen för många tusen år sedan.
Man kan köra bil nästan enda fram till grillstugan på toppen av Dragryggen om man vill, det gjorde vi. Sedan kokade vi kaffe och njöt av den fina utsikten innan vi vandrade nedåt efter "ryggen" 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På bron till Storforskojan stod den här skapelsen. Vet inte riktigt vad det är, en snidad rot eller nåt? Fin var den i alla fall! :-)

Efter flera timmar utomhus började vi känna oss hungriga. Bestämde oss för att gå tillbaka till toppen och fixa maten där. Vandringen upp efter Drakryggen var brant och lång och ni kan tro att det kändes i både lårmuskler och rumpa när vi väl nådde toppen!
Oj, så bra det smakade med grillade klämmackor och mera kaffe! 
Vädret var inte det bästa, det småregnade bitvis under dagen, men vi var nöjda i alla fall. Man får helt enkelt klä sig efter väder! 

Jag och Tassa tog en långpromenad utefter en bit av "Tavelsjö runt-leden". En av våra många favoritställen. Just här är det svärfars som äger marken och vi är ofta här, både sommar och vinter.

Kantareller är min grej, gula och trattisar. Ja, skulle jag se en murkla skulle jag känna igen den också.
Men ofta när jag går i skogen, så önskar jag att jag vetat mer om svamp, det finns ju hur mycket som helst att lära sig!

 

Så här såg det ut kvällen efter den förra utsikten!

 

Utsikt från min arbetsplats

En eftermiddag i skogen, det var varmt och myggigt, men jag hittade svamp! Inte mycket, men det räckte till kantarellmackor till mig och maken på kvällen.
Tassa var med mig, hon brukar roa sig med att äta blåbär direkt från kvisten varvat med att hoppa upp på stenar där hon väntar sig belöning av mig. :-)
Jag såg en fjäril som hade samma färg som blåbär, är det den som kallas blåvinge?

(Bilder från 29/7-2016)

 

 

Vi startade med en hotellfrukost och den blev jag verkligen inte besviken på!
Sedan åkte vi hemåt, men vi valde en annan väg för att få se lite annat.
Första stoppet blev helt oplanerat väldigt fint. Det var jag som ville stanna för en geocache och där uppenbarade sig en mysig stuga och en vacker bro. Eftersom vi inte hunnit så långt, så visade det sig att makens fiskekort gällde även här. Så han passade på att kasta lite under tiden jag och Tassa letade geocachen.

När vi var mätt på Storforsen, så åkte vi lite längre upp efter älven och hittade Brudforsen. En plats som enligt vår lokala "tipsare" brukade användas av ungdomar vid skolavslutningar mm. 
Det fanns en grillstuga och omgivningarna var fina.
Vi åt vår lunch (grillkorv och choritzo med gurkmajonäs mm.) Maken provade fiskelyckan och jag tog Tassa på en promenad uppe på åsarna vid älven.
Jo, förresten! Jag hittade en geocache där också! :-)

Storforsen var mäktig, det var väldigt mycket mera turister och "turistordnat" än vad jag hade väntat mig. Det fanns inte mycket utrymme för egna avstickare eller platser där man fick sitta i lugn och ro och njuta.
Det var en mäktig upplevelse, verkligen glad över att vi har sett det. Men vi har ju Vindelälven här hemma och den kommer alltid att ligga mig varmast och hjärtat.
Det är helt omöjligt att återge forsar och vattnets kraft på bild.

Jag och maken bestämde oss för att göra en minitripp uppåt landet.
Vi har aldrig tidigare varit vid Storforsen (Piteälven) och nu skulle det bli av.
Tog Tassa med oss och lämnade Kira hos svärmor eftersom hon har för ont i ryggen för sådana utflykter.
På väg till Storforsen tog vi det lugnt och stannade på några ställen för att fika, titta eller bara gå en sväng med Tassa.