Under en lektion i Skellefteå, gjorde vi en övning där vi skulle välja ut bilder från vykort för att symbolisera vad livskvalité var för oss.
En lärorik övning som visar att livskvalité är väldigt individuellt, liksom sättet att tolka bilder.
(Jag själv valde bilden med årsringarna, just för att livskvalité för mig har varit olika under olika tidsperioder av mitt liv.)

Under utbildningen möter jag ständigt personer som förser mig med material och kloka ord att inspireras av och tanken uppstår ofta att jag ska använda och omvandla det på något vis i min egen verksamhet.
Önskar att tiden fanns för att förverkliga allt!

Samlingsveckorna i Skellefteå är otroligt intensiva! Dagarna fylls till brädden med intressanta föreläsningar, studiebesök, grupparbeten, tvärgruppsredovisningar och redovisningar av hemuppgifter.
Däremellan har vi korta kaffepauser och en matrast som inte på långa vägar räcker till för de intressanta diskussioner som uppstår när man möter likasinnade som brinner för samma ämne som en själv!
Kvällarna under veckan brukar ägnas till skolarbete, renskrivning av anteckningar och nedvarvning. (Ibland är det någon från klassen som bor på samma ställe som mig och då kan det bli en gemensam middag och ibland har vi klassaktiviteter som gemensamma biobesök, restaurangbesök eller annat.)
Jag försöker dock alltid hinna med en kvällspromenad, oavsett väder. Skönt med frisk luft och att få röra på sig lite. (man kan t.ex. roa sig med att titta på snökanoner ;-) )

Som jag nämnt tidigare, fick vår arbetsplats bidrag till arbetsmiljöförbättrande insatser som resulterade i en del studiebesök på olika platser i landet.
Jag har jobbat i äldreomsorgen i 26 år, sett mängder av olika äldreboenden men det här är första gången som jag spontant uttryckt "här skulle jag vilja bo!"
Jag hittar 4 anledningar till varför jag gillar boendet om jag utgår ifrån att jag får någon form av demenssjukdom när jag blir äldre.
1, Atmosfären när man kom in var välkomnande, personalen umgicks med de boende och inte med varandra. Det rådde ett lugn över hela lokalen, alla boenden såg tillfreds ut och det var mycket närhet mellan personal och boende.
2, Trots att det var ett boende för demenssjuka, så var ytterdörrarna inte låsta. Man hade löst problemet med en stor inhängnad runt hela huset. Så stor att man inte såg staketet från byggnaden vilket gjorde att ingen kände sig inlåst. varje rum hade egen altandörr ut till grönytor, fågelbord, uteplatser mm.
3, Varje rum hade ett litet pentry. Jag vet att dom boende ofta blir så sjuka att dom inte har användning av ett kök, men jag hoppas fortfarande att man ska få komma till ett boende medans man är lite piggare än helt sängliggande. Dessutom tror jag att det är trevligt för närstående med ett litet pentry för att fixa fika och mat under besöken.
4, Man fick ha husdjur på detta boende. Just nu bodde det två katter där som trippade runt och spred kärlek och värme till alla boenden.

Som bonus kan nämnas att detta boende hade tillgång till en minibuss för att lätt kunna åka på utflyker. :)

Veckorna blir intensiva och man blir trött, men man lägger sig på kvällen nöjd och glad för att vakna varje morgon och äntra campus med förväntan och glädje.

Önskar att alla skulle få möjlighet att lära nytt och känna den här känslan!

Stockholm ena dagen och Skellefteå andra dagen, här svänger det snabbt mellan Evita och Campus!..:)

Det kör ihop sig lite mellan varven. Jag har verkligen inte hittat något fungerande system för att få tiden att räcka till för läsningen. Mitt arbetsschema är väldigt oregelbundet, så vissa veckor finns det inte många minuter över.
Sedan tycker jag att det är väldigt svårt att beräkna hur mycket tid man behöver lägga på olika uppgifter. Snart har första terminen gått, hoppas på att min egen planering blir bättre snart.

En dag var det Internationellt tema på Campus! Det var information av olika slag, underhållning, tal, uppvisningar, musik och ett enormt utbud av mat som man kunde smaka/äta helt gratis! Vilket trevligt inslag måste jag säga! Vädret var underbart och vi kunde sitta ute under lunchrasten och njuta av allt på den fina innergården eller torget eller vad det kallas?

Jag gillar Skellefteå campus mer och mer för varje gång. Rent, prydligt, lugnt och fridfullt. Det kan inte vara så stort? (Har inget annat att jämföra med än, Umeå universitet och det är ju enormt!) Jag har redan lärt mig att hitta till allt jag behöver hitta till. Lätt att parkera, god mat i restaurangerna, bra utbud i kafeterian och nära till centrum.

I min utbildning har vi ibland förmånen att få göra studiebesök. En dag i Skellefteå besökte vi ett trevligt äldreboende som hade byggt ett "solrum" Det hade inredning med palmer, ljud av vågskvalp, en värmande belysning som påminde om solarium (fast man blev inte brun av den), solstolar och riktig sand som tanterna och farbröderna kunde borra ner tårna i!
Samma boende hade även köpt in en typ av tandemcykel där personalen kunde cykla (fanns även en liten hjälpmotor) runt med de boende. 
Det är så inspirerande att se sånt här!

Jag har ju under hösten påbörjat min utbildning i Skellefteå. 
Jag läser Yrkeshögskola halvfart på distans och om två år är jag Demens och Äldrepsykiatrispecialiserad Undersköterska!! Jag är omåttligt stolt över mig själv! Dessutom är det så himla intressant och spännande, jag blir liksom självbelönad av själva lärandet! (Och det är väl en himla tur eftersom det blir en hel del kostnader/inkomstbortfall i samband med utbildningen)
Vi har obligatoriska samlingsveckor på Campus Skellefteå några gånger/termin och då bor jag där uppe för att slippa köra så långt varje dag.
Första dagen var det lite ont i magen - med skräckblandat förtjusning äntrade jag campusområdet!
Men känslan förändrades snabbt till lyckliga fjärilar i magen, vi är en härlig klass som delar värderingar och viljan att lära mer, förbättra och göra skillnad inom äldrevården.