En liten notis i dagstidningen om spökvandring i det gamla sanatoriet fångade min uppmärksamhet. Jag fick med mig dottern och åkte dit.
Dom som anordnade spökvandringen hade väntat sig 20-30 personer, men det blev en enorm anstormning av folk, vet inte riktigt vad jag ska gissa på, men mer än 200 personer i alla fall!

Med så många människor är det inte möjligt att "vandra" i byggnaderna, det skulle helt enkelt bli en säkerhetsrisk.
Därför fick planerna ändras och vi fick se en liten del av det största huset och sedan lyssna på "föreläsningar" om spökeriet.
Jag hoppas innerligt att dom ordnar något snart igen, för jag skulle så gärna vilja titta närmare på byggnaderna och katakomberna/kulvertarna under :)

Från 1926 fram till slutet av 1980 talet var Hällnäs Sanatorium en vårdinrättning för främst sjuka i TBC. När verksamheten var som störst fanns 360 vårdplatser, kapell, post, snickeri, apotek, bibliotek och egen skola. I dag är den ståtliga byggnaden i det närmaste öde.

Kapellet var det första vi fick se och höra berättelser om. Kapellet hade en annorlunda planlösning minst sagt. Halva huset var kapell med plats för kistförvaring under dubbelluckorna i golvet. Andra halvan av huset var obduktionsrum! Där inne fanns tvättställ och obduktionslampa kvar. En dubbeldörr skiljde de två rummen åt.
Jag vill visa lite av hur mycket folk det var och vilken trängsel! Jag gör dock bilderna små eftersom jag inte frågat människorna om dom vill vara med på bild. Det här är alltså mindre än halva gruppen av människor, vi var tvungna att dela upp oss i två stora salar för att rymmas.
Tre personer turades om att berätta om oförklarliga händelser på sanatoriet. En kvinna som höll på att skriva en bok om spökhus i Västerbotten, en kille som först hade arbetat på sanatoriet en period då det var äldreboende och sedan bott på sanatoriet då delar gjordes om till små lägenheter och så en man som hade släktingar som varit patienter och är även författare till en roman som utspelar sig på sanatoriet.
Efter vi fått höra alla spökhistorier och oförklarliga händelser, tog vi bilen och körde runt på området. Jag ville fota byggnaderna, men regnet öste ner, så vi fotade från bilen och det är ju lite synd att man fick med så mycket tråkiga bilar på alla bilder.

Jag tycker att det är tråkigt att de fina byggnaderna fått förfalla så mycket, vattenledningar har frusit och skadegörelse har skett. Men nu läste jag i tidningen häromdagen, att Bert Karlsson vill ta över byggnaderna och driva ett Asylboende, hoppas han renoverar ordentligt i så fall! :)