En trevlig promenadsträcka med vacker natur - om det inte vore för den där illaluktande ån! :(
Jag har ingen aning om varför den luktar så hemskt, jag har vandrat längst den både uppströms och nedströms och där är den klar och fin. Men just här står den ganska stilla och det är mycket vegitation. Det luktar värre än en disktrasa som surnat efter att ha torkat mjölk!
Nåja, det brukar gå ganska bra att bara passera, mina hundar är ju som värsta badkrukorna om dom inte går ner för att dom är törstiga.
Men Tassa är ju ett yrväder och tänker inte alltid (typ aldrig) efter före liksom. Spring, skutt, wroom, spring och.......ett plums! Hoppsan matte, jag plurrade visst :)
Problemet är att det inte går att ta sig upp på ena sidan eftersom kanten är brant med ett stort överhäng.
Tassa tänker inte alltid efter som sagt, så hon försöker ju naturligtvis att ta sig upp där hon ramlade ner.....
Jag får gå över bron och locka från andra sidan, vilket innebär en simtur för henne. Väl uppe skakar hon av sig och skuttar vidare - ingen fara på taket.
Det roliga i den här historien är ju att det hänt ett flertal gånger, på exakt samma ställe!
Ibland undrar man ju om alla knivar ligger i lådan? Inte den skarpaste i alla fall. :)