Vi har haft en stor Temadag med jobbet. Vi arrangerar något två gånger/ år tillsammans med hemtjänstgruppen. Ekonomiskt att göra saker tillsammmans, samtidigt som vi teamar ihop oss lite bättre. Vi samarbetar ju en del och lånar personal av varandra ibland.
Vi höll till på Sundlingska gården här i Tavelsjö, där är så vackert.
Först Lunch utomhus, sedan två långa föreläsningar om basala hygienrutiner och värdegrunder. Sedn blev det middag och lekar. En bra dag!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så var vi då framme vid examensdagen!
Efter två år med studier, tog jag examen som Demens och Äldrepsykiatrispecialiserad undersköterska!
Jag är stolt över min utbildning och den kunskap jag har förvärvat! Jag är också stolt över att jag orkat genomföra 50% studier utöver att jobba 75% på mitt vanliga jobb samtidigt!
Examenslunchen som skolan bjöd på, serverades på Medlefors folkhögskola under högtidliga former. Tre rätter, fina tal och en hel del tårar.

Denna avslutningsvecka var det även inbokat en studieresa till Luleå. Mycket trevligt med abonnerad buss och busschaufför. Vi bodde på Scandic hotell en natt.
Resan innehöll en mängd studiebesök och föreläsningar. Vi fick bland annat se Luleås nyaste äldreboende och vi fick höra om uppfinningar som kan underlätta för demenssjuka personer. Vi fick också en otroligt inspirerande föreläsning om hur Luleå kommun ser på karriärvägar och utvecklingsmöjligheter för undersköterskorna. Det var mycket glädjande att se hur de hade tillvaratagit demensspecialicerade undersköterskor och deras kunskap.

Vi hade lite ledig tid, då vi passade på att kika på Luleå centrum, men jag med mitt obefintliga lokalsinne lyckades ju gå vilse. Tur jag hade bra sällskap!
På kvällen på hotellet hade vi gemensam middag med mat och dryck, tävlingar och underhållning. Oj, vad jag kommer att sakna den här klassen och tiden under utbildningen!

Jag har gått en 4 timmar lång webb-baserad kurs i Palliativ vård.
Alla på vår arbetsplats är ålagda att genomföra den och även göra slutprovet. Jättebra tycker jag.

Födelsedagsfirande hemma hos svärföräldrarna! Smörgåstårta, hembakta kakor, gräddtårta och så middag på det! :-) Man går aldrig hungrig där. Vi spelade "Åsna", ett spel jag aldrig hört om någon annanstans. Vi spelar alltid åsna när vi är där och spelet är egentillverkat, har ingen aning om spelet är påhittat eller om det finns någon ursprungsidé till det? Måste kolla upp det.

Jag hade med mig lite skolarbete dit, passade på att plugga mellan fika och middag. En bok som heter "När du en gång är borta" Väldigt fina bilder i den boken!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så har sista terminen på min utbildning startat!
Lite rörigt känns det, för fram till vecka 5 har vi fyra kurser igång, alla med uppgifter att lämna in och redivisa vecka 5.
Men sedan blir det lugnare tror jag. I maj tar jag examen, helt otroligt vad snabbt tiden har gått!

Jag hade förmånen att få prata inför en väldigt trevlig hemtjänstgrupp just innan jul. Jag är så glad över att dom bjöd in mig på deras stora trivsel/temadag!
Jag pratade om livets slut naturligtvis, lite annorlunda att prata inför en hemtjänstgrupp, då dom möter döden utifrån andra förutsättningar än om man jobbar på ett särskilt boende.
Jag hade en hel timme på mig och trodde att jag skulle hinna beröra ämnen som personcentrerad omvårdnad och annat, men tiden rinner snabbt iväg när man har ivriga åhörare. :-)
Jag fick en söt amaryllis som tack när jag åkte hem. :-D

Den årliga julfesten med boende och närstående på min arbetsplats. Årets hödpunkt verkligen!
Det här året träffade jag närstående innan festen för att prata om förändringsarbeten, palliativ omvårdnad, personcentrerad omvårdnad och naturligtvis om Musse! :D
Fick blommor när jag pratat klart, vilket gjorde mig väldigt glad!

I november hade vi klassfest i Umeå. De flesta av mina klasskamrater bor ju i Skellefteå och vi brukar ha våra klassfester under samlingsveckorna där. Men dn här gången var det några klasskamrater som kom ner till Umeå och vi gick ut och åt tillsammans. Vi avslutade i baren på stora hotellet, men det gick inte att prata där, så vi gick till ett rum intill, väldigt fint inrett, som ett gammalt privat bibliotek eller en salong i ett rikemanshem.
Fotade lite detaljer där inne.

Jag är ju väldigt engagerad i min rasklubb genom mitt sekreterarjobb i styrelsen. Jag lägger ner många timmar på det arbetet och har hela tiden försökt hitta vägar till att förenkla mitt uppdrag.
Det mesta handlar om okunskap, jag har helt enkelt inte kunskapen för att få till ett bra arbetsflöde.
Nu har jag äntligen fått gå en kurs i föreningsteknik och det kändes som ett stort kunskapslyft!
Äntligen har jag verktyg och vägar för vad mitt uppdrag är och hur jag ska göra det så bra som möjligt, både för klubben och för min egen arbetsbelastning.
Alla som sitter med i klubb och föreningsstyrelser borde få gå en sån här kurs.

Kursen hölls av Svenska kennelklubben och var en heldag på hotell Scandic i Umeå. Frukost, lunch och eftermiddagsfika bjöds det på - kändes ovanligt lyxigt!

Sista praktikdagen var det underbart väder och jag fick möjlighet att gå en promenad i skulpturparken med en av gästerna.
Naturligtvis bjöd jag på fika också, som en god praktikant ska göra! Blåbärstårta!

Jag har just avklarat min praktikperiod för den här terminen.
En dagverksamhet för personer med demenssjukdom. 
Har lärt mig massor och fått ny inspiration och nya infallsvinklar.
men mest nyttigt var det nog att få en inblick i ett av stegen i vårdkedjan där jag inte sett något alls tidigare.

En bit från praktikplatsen växer det vildvin på husen, det är så otroligt vackert på hösten!!
Hela området är dessutom en skulpturpark, så det finns mycket att kika på!

Utbildningen i Skellefteå engagerar mig på flera sätt, främst direkt ute i vården i mitt dagliga arbete. Men även på lång sikt, genom påtryckningar hos fack och arbetsgivare. Vi vill ha en egen titel, vi vill ha utbildningen betald, vi skriver motioner och skrivelser, vi vill formulera en uppdragsbeskrivning för hur arbetsgivaren ska använda oss, vi vill naturligtvis ha lön för de arbete vi utför!
Vi är en stark grupp och vi har kommit långt, vi är hoppfulla, vi kan göra skillnad!

 

Får jag presentera "Musse"!! 
Huskatten som ska flytta in där jag jobbar.
Utbildningen demens och äldrepsykiatrispecialiserad undersköterska har verkligen gjort mycket för mig.
Jag har alltid haft mycket idéer och en stark vilja att förändra och förbättra, men med utbildningen och människorna jag träffar genom den, har jag fått kraften och kunskapen att förverkliga mina idéer! 
Våra boenden har varit med i hela processen från idé till beslut och igår hade vi "husråd" för att bestämma namnet på kissemissen.

I veckan går jag en utbildning för att bli BPSD-adnimistratör.
BPSD är en förkortning av "Betendemässiga och Psykiska Symtom vid Demens" 
En väldigt bra utbildning där man får bra kunskap, inte bara för att registrera i ett register, utan även redskap för att med god omvårdnad minska eller helt motverka dessa symtom (som idag drabar så många som 90% av alla med demenssjukdom)

Vill ni läsa mer, gå in på deras hemsida bpsd.se

Hade förmånen att få lyssna till Ola Polme uppe i Skellefteå. Han är ett känt namn när det kommer till utbildning, förbättringar och arbetssätt med demenssjukdomar.
Jag har lyssnat till honom tidigare och tycker att han har mycket tänkvärt att förmedla till oss som arbetar med de demenssjuka. (och även till arbetsledningen)

Jag blev tillfrågad om jag kunde vara med och hålla en heldagsutbildning i palliativ omvårdnad. 
Det är ju ett ämne jag brinner för och jag har utbildat i smågrupper tidigare. Men nu gjorde jag mig redo för att tillsammans med en kollega, föreläsa för 45 personer en hel dag.
Pirrigt med roligt, krävdes lite sena kvällar för att planera text och bildspel, men det gick bra.
Nervös som tusan, var jag på plats på morgonen, bara för att mötas med informationen att de 45 personerna krymt till 8 deltagare!!
Nåja, vi höll vår utbildningsdag i alla fall och det är så himla kul att prata om ett ämne man brinner för.

Vet inte om det är dålig planering av mig, men ibland växer skoluppgifterna som berg. För varje uppgift lär jag mig dock mer av den studieteknik jag saknade i början, men än är det långt kvar innan jag har rutin på detta.
Ett av mina stora problem, är att jag har svårt att plocka ut endast det viktiga ur böckerna, jag är så kunskapstörstig att jag vill läsa och lära mig varje ord i all litteratur vi har. Det är naturligtvis en omöjlighet...:)
Många fredagskvällar och lediga helgdagar ägnas till skolarbetet, maken är peppande och servar med god mat när han har möjlighet, men eftersom han jobbar så mycket ligger hushållsarbetet ofta kvar och väntar på att jag ska hitta tid.

En av dagarna i Skellefteå, hade vi föreläsning med Jenny Eriksson, som berättade om hur det var när hennes pappa drabbades av Alzheimers och hon var i yngre tonåren.
En gripande föreläsning som berörde på alla plan. Jenny är en fantastisk person som delar med sig av sin livsberättelse och sprider kunskap över landet.

Jag hade oroat mig lite inför februariveckan i Skellefteå. Februari kan vara riktigt kall och full med snö, tänkte på om bilen skulle starta och sånt.
Men veckan bjöd på strålande solsken och bara ett par minusgrader, det var så fint att jag tog en liten promenad varje lunchrast.
Visserligen var det mycket snö, men det gör ju inget om dom hunnit ploga.