Norge 2013 (23)
Vägen gick högt och vi fick beskåda vackra vyer över jordbrukslandskapet. Vi började se fjällen också och naturen blev kargare.
Vi åkte över en bro jag tyckte var lustig, det såg ut som jättelika gafflar på sidorna.
Ser ni dom?
Vi åkte över en bro jag tyckte var lustig, det såg ut som jättelika gafflar på sidorna.
Ser ni dom?
Gamla lador och stugor med gräsbevuxet tak är väl alltid värt att fotografera! :)
Även små får som springer över vägen. :)
Även små får som springer över vägen. :)
Helt plötslig var vi över gränsen och tillbaka i Sverige. Då fick vi lite hemlängtan och körde hela vägen hem utan övernattning. Stannade på flera ställen men det var bara på ett ställe jag fotade.
En söt liten vandringsled vid en bäck, där hundarna fick en ordentlig promenad.
En söt liten vandringsled vid en bäck, där hundarna fick en ordentlig promenad.
En helt underbar resa, även om den bara var några dagar lång, så kommer jag att leva på minnena från den länge!
Sätter in lite bonusbilder här, vi roade oss (mest jag som var road) med såna här "selfies" hela resan.
Sätter in lite bonusbilder här, vi roade oss (mest jag som var road) med såna här "selfies" hela resan.
Norge 2013 (22)
Det blev dags att stanna och rasta hundarna igen. Från att ha förföljts av det turkosblåa vattnet i alla älvar, så stannade vi nu vid en extremt grön älv!? Det kändes som att man hamnat i en bit av Tailand eller nåt? Vackert var det i alla fall och hundarna fick en perfekt runda vid vattendraget.
Han inte åka så lång stund innan jag fick syn på den här vackra bron!
Fördelen med egen bil är som sagt att man kan stanna vart man vill och ta vara på guldkornen längst vägen.
Stenbroar är så vackra, tyvärr har jag ingen fakta om den här bron, jag minns inte ens vart det var riktigt.
Nu helt plötslig var vattnet turkosblått igen? Lite konstigt eftersom det var så nära det förra vattendraget att man skulle kunna gissa att det faktiskt är samma älv?
Fördelen med egen bil är som sagt att man kan stanna vart man vill och ta vara på guldkornen längst vägen.
Stenbroar är så vackra, tyvärr har jag ingen fakta om den här bron, jag minns inte ens vart det var riktigt.
Nu helt plötslig var vattnet turkosblått igen? Lite konstigt eftersom det var så nära det förra vattendraget att man skulle kunna gissa att det faktiskt är samma älv?
Norge 2013 (21)
Från Trollstigen blev nästa upplevelse Trollväggen!
Just när vi kom mot dessa massiva, branta, skyhöga bergväggar kom solen fram genom molnen!
Det blev helt overkliga skådespel och färger, omöjligt att återge på bild.
(Alla dessa bilder är fotade i farten genom bilrutan)
Just när vi kom mot dessa massiva, branta, skyhöga bergväggar kom solen fram genom molnen!
Det blev helt overkliga skådespel och färger, omöjligt att återge på bild.
(Alla dessa bilder är fotade i farten genom bilrutan)
Norge 2013 (20)
Så åkte vi ner hela vägen. Och jo, det var mycket vackrare när dimman försvann och vädret blev bättre.
På bilderna ovan kan man se som en liten prick uppe till vänster, vart utkiksplatsen är. (Där vi stod mitt i dimman)
På bilden längst ner till höger ser man tydligt att vägen är omdragen på senare tid. Trollstigen förr i tiden med häst och vagn kan inte ha varit någon lek känner jag.
På bilden längst ner till höger ser man tydligt att vägen är omdragen på senare tid. Trollstigen förr i tiden med häst och vagn kan inte ha varit någon lek känner jag.
Norge 2013 (19)
När vi stod där i mitten av Trollstigen så kommer vi ihåg att vi läst om en klättring/promenadstig utanför vägen. Den skulle gå rakt genom kurvorna och nästan lodrätt upp enligt broschyren. Vi kunde inte se den och började tro att det var en skröna - för allvarligt, vem skulle komma på idén att promenera upp??
Men döm om vår förvåning om det inte kommer en hurtig kille springande uppför!! Det såg inte ens jobbig ut??
Undrar hur långt det är och vilken stigning han utsätts för?
Jag blev då väldigt imponerad måste jag säga!
Men döm om vår förvåning om det inte kommer en hurtig kille springande uppför!! Det såg inte ens jobbig ut??
Undrar hur långt det är och vilken stigning han utsätts för?
Jag blev då väldigt imponerad måste jag säga!
Norge 2013 (18)
Vi åkte neråt längst Trollstigens svindlande vägar.
Personligen tyckte jag att vi hade åkt både krokigare och vackrare vägar de tidigare dagarna. Trollstigen kändes lite överreklamerad faktiskt.
Men så här i efterhand tänker jag att upplevelsen nog hade blivit annorlunda om vi sluppit den tjocka dimman.
Vi hade nog också tyckt annorlunda om vi kommit till Trollstigen först på resan. Men när man ser så mycket vackert så blir man tyvärr lite förblindad efter ett tag..:(
Nästan alla krokar på Trollstigen har fått namn och det är ju lite kul.
Vi hann inte långt innan dimman plötsligt lättade! Lite snöpligt, för nu kunde vi se uppåt lika bra som vi inte kunde se alls nedåt tidigare..:/
Personligen tyckte jag att vi hade åkt både krokigare och vackrare vägar de tidigare dagarna. Trollstigen kändes lite överreklamerad faktiskt.
Men så här i efterhand tänker jag att upplevelsen nog hade blivit annorlunda om vi sluppit den tjocka dimman.
Vi hade nog också tyckt annorlunda om vi kommit till Trollstigen först på resan. Men när man ser så mycket vackert så blir man tyvärr lite förblindad efter ett tag..:(
Nästan alla krokar på Trollstigen har fått namn och det är ju lite kul.
Vi hann inte långt innan dimman plötsligt lättade! Lite snöpligt, för nu kunde vi se uppåt lika bra som vi inte kunde se alls nedåt tidigare..:/
Syns inte på bilden här ovan, men där uppe på kanten är den där utkiksplatsen vi var på.
Halvvägs ner kommer man till den omtalade Stigfossbrua. Den var enormt vacker! Jag hade kunnat stå där länge och titta, men blev lite irriterad på alla turister som parkerade som idioter och trängde sig framför min kamera. Det var mycket folk där.
Den vackra bron byggdes 1933-1935 och vattenfallet är 180 meter om jag läst på rätt.
Den vackra bron byggdes 1933-1935 och vattenfallet är 180 meter om jag läst på rätt.
Norge 2013 (17)
Så kom vi upp på toppen av Trollstigen och skulle få beskåda en av Norges mest beskådade utkiksplatser!!
Hmm....utkiksplatser funkar inte så bra i tjock dimma. Vi såg ungefär 10 meter...:(
Hmm....utkiksplatser funkar inte så bra i tjock dimma. Vi såg ungefär 10 meter...:(
Bara som en liten parantes, så har jag lånat en bild på nätet för att ni ska få se det vi skulle ha sett om dimman lättat.
Lite fakta från Wikipedia igen:
Trollstigen,Trollvägen eller Trollstigvegen; det norska ordet stig betyder stege är en vägsträcka på riksväg 63 iRauma kommun i Romsdal i Møre og Romsdal fylke i Norge.
Vägen öppnades av kung Håkon VII den 31 juli 1936, efter en byggtid på åtta år. Vägen omges av flera berg på över 1000 m. Vägens högsta punkt är 850 m över havet och slingrar sig med elva hårnålskurvor från Isterdalen upp till Stigrøra.
Längst upp på toppen finns en stor parkering där man kan gå i ca 10 min till en utsiktsplats. Där har man en majestätisk utsikt över vägen och dess kurvor samt vattenfallet Stigfossen som är ett vackert vattenfall som faller över 320 m efter bergssidan.
Vägen är stängd vintertid och öppnar vanligtvis i mitten av maj och stänger i mitten av oktober. Men det varierar beroende på mängden snö.
Trollstigen är en av Norges största turistattraktioner. Med 529800 besökare (2004) är den landets näst största naturbaserade turistattraktion och den tredje mest besökta totalt.
2005 reparerades vägen och 16 miljoner NOK spenderades för att hindra nedfallande stenar vilket gjorde att vägen blev mycket säkrare att färdas på.
Norge 2013 (16)
Vi stannade och rastade hundarna på ett trevligt ställe och återigen försökte jag mig på en bild med lång slutartid. Jag måste testa det mera här hemma i vår och sommar.
Vi hann bara åka en kort stund efter rastningen då jag såg det mest underbara ställe!! Små söta stugor med gräsbevuxna tak och ett vattendrag med en bedårande gammal stenbro!
Det här är bilder jag är grymt besviken på nu i efterhand. Jag hade kunnat fota i en helt annan vinkel och fått med stugorna och bron på samma bild. Jobbigt när man ångrar att man inte la ner mer tid på att fota en plats man aldrig mer kommer att återse.
Nåja, vi åkte vidare uppför, uppför mot dimman.
Nåja, vi åkte vidare uppför, uppför mot dimman.
Norge 2013 (15)
Vi styrde kosan mot Trollstigen, och på vägen dit stannade vi vid Gudbrandsjuvet.
Där såg vi bland annat ett märkligt konstverk i form av en järnkonstruktion.
Wikipedia:
Där såg vi bland annat ett märkligt konstverk i form av en järnkonstruktion.
Wikipedia:
Gudbrandsjuvet är en klyfta i Valldølaälvens vattenföring.
Gudbrandsjuvet är ligger i Norddal kommun vid Storfjorden, vid det ställe där riksturistvägen mellan Valldal och Trollstigen, korsar floden på en bro över klyftan. Klyftan är fem meter bred och 20-25 meter djup.
Klyftan har enligt vad en sägen från 1500-talet fått sitt namn efter en man vid namn Gudbrand, som rövade en brud och räddade sig från sina förföljare genom hoppa över klyftan på dess smalaste plats. Gudbrand blev fredlös och bodde resten av sitt liv i en hydda av sten i en sidodal.
En utsiktsplattform, ritad av Jensen & Skodvin Arkitektkontor, har byggts 2009 vid Gudbrandsjuvet.
Jag kan inte sluta att faschineras av den blå färgen på vattnet! Så är det på många ställen vi besökte, kan det bero på berggrunden, att vattnet bara speglas i sten som det kan bli i ett vattenfyllt stenbrott ni vet?
Ni ska få se i senare inlägg, det är nästan overkligt blått.
Ni ska få se i senare inlägg, det är nästan overkligt blått.
Norge 2013 (14)
Så kom vi då till sista dagen på vår Norgeresa.
När vi städat ur stugan åkte vi upp till Svingen och fotade Geiranger en sista gång.
När vi städat ur stugan åkte vi upp till Svingen och fotade Geiranger en sista gång.
Geiranger är definitivt en av de vackraste platser jag sett. Jag skulle gärna åka tillbaka någon gång.
Även denna dag var förstås fylld av upplevelser, så fler inlägg kommer. :)
Norge 2013 (13)
Efter ett besök i en svindyr sovernirbutik uppe på Dalsnibba, så åkte vi neråt för att mellanlanda vid Djupvasshytta som ligger 1030 möh.
Är det bara jag som tycker att det känns lite konstigt att det kan ligga en stor sjö så högt upp? Vaddå grundvattennivå?
Är det bara jag som tycker att det känns lite konstigt att det kan ligga en stor sjö så högt upp? Vaddå grundvattennivå?
Djupvasshyttas butik, toa och restaurang var i alla fall skitäcklig! Smutsigt och illaluktande.
Vi åkte vidare på en gång, kissar helldre i diket än på den toan.
Vi åkte vidare på en gång, kissar helldre i diket än på den toan.
På vägen tillbaka så kom vi förbi de söta fäbodsstugorna igen, jag blev verkligen förtjust i dom!
Efter en lång, trevlig, innehållsrik dag var det skönt att bara mysa i stugan på kvällen.
Men först åt vi en goood middag på restaurang inne i Geiranger.
Men först åt vi en goood middag på restaurang inne i Geiranger.
Norge 2013 (12)
Vandringen ner från Storseterfossen gick lätt, (vi valde en annan väg). Nere på bondgården fikade vi gofika och åkte sedan vidare mot nästa mål.
På vägen stannade vi vid "Knuten"
Knuten är en körbar del av den ursprungliga Geirangervägen som öppnades 1889. Den är exempel på ingenjörskonst i den högre skolan. Det fanns 9 stenbroar på denna vägen, och en av dem är "Knuten". Namnet kommer från det faktum att man först måste köra under bron och sedan efter en 270-graders kurva kommer upp på densamma.
På vägen stannade vi vid "Knuten"
Knuten är en körbar del av den ursprungliga Geirangervägen som öppnades 1889. Den är exempel på ingenjörskonst i den högre skolan. Det fanns 9 stenbroar på denna vägen, och en av dem är "Knuten". Namnet kommer från det faktum att man först måste köra under bron och sedan efter en 270-graders kurva kommer upp på densamma.
Körde vidare förbi vackra vattendrag och de sötaste stugor som nånsin skådats!
Vi hade tänkt stanna vid Flydalsjuvet, men hade nog läst på för dåligt, så vi förstod liksom inte vad det var. Vi tyckte bara att det såg ut som en rastplats med toaletter..:O
Nåja, vi åkte mot Dalsnibba i alla fall.
Dalsnibba ligger 1500 meter över havet och sista biten upp är avgiftsbelagd bomväg. Sista biten är också grusväg vilket kändes extra läskigt eftersom vädret försämrats och regnet och blåsten tilltog ju högre upp vi kom.
Åkrädd och höjdrädd som jag är, skulle jag aldrig ha trott att man kunde köra på den vägen om det inte var för att vi hade en stor turistbuss framför oss.
Nåja, vi åkte mot Dalsnibba i alla fall.
Dalsnibba ligger 1500 meter över havet och sista biten upp är avgiftsbelagd bomväg. Sista biten är också grusväg vilket kändes extra läskigt eftersom vädret försämrats och regnet och blåsten tilltog ju högre upp vi kom.
Åkrädd och höjdrädd som jag är, skulle jag aldrig ha trott att man kunde köra på den vägen om det inte var för att vi hade en stor turistbuss framför oss.
Väl uppe möttes vi av tjocka mörka moln och stormvindar. Den omtalade utsikten uteblev dessvärre, men vädret kan man ju inte råda över.
Jag roade mig istället med att fota stenpyramiderna som finns i massor vid alla utkiksplatser. Jag tror att dom betyder tur eller lycka? Lite som "I was here!", en signatur att lämna efter sig när man besökt en plats av betydelse?
Om man vet vad man ska leta efter så kan man urskilja ett kryssningsfartyg nere i Geiranger mellan molnen.
Lite mäktigt var det trots vädret, vi var ju lika högt ovan molnen som ett flygplan, så helt misslyckat var det inte! :)
Jag roade mig istället med att fota stenpyramiderna som finns i massor vid alla utkiksplatser. Jag tror att dom betyder tur eller lycka? Lite som "I was here!", en signatur att lämna efter sig när man besökt en plats av betydelse?
Om man vet vad man ska leta efter så kan man urskilja ett kryssningsfartyg nere i Geiranger mellan molnen.
Lite mäktigt var det trots vädret, vi var ju lika högt ovan molnen som ett flygplan, så helt misslyckat var det inte! :)
Norge 2013 (11)
Vårt mål var att vandra till Storsaeterfossen från Westerås. Vi kikade på de tre ledalternativen och beskrivningen på svårhetsgrad en stund och bestämde oss för medelsvårigheten. Ganska snart upptäckte vi att det var mer än tufft. Det var lerigt, blött och halkigt. På många ställen fick vi klättra och det var så brant och stenigt och halt att vi lyfte/bar hundarna ibland. Hade vi inte varit två, hade vi inte tagit oss upp, för vi fick verkligen hjälpas åt.
Naturligtvis hade det varit enklare om inte hundarna varit kopplade, men koppeltvång råder i Norge och särskilt på såna här ställen. Sedan skulle jag inte drömma om att släppa lös två galna bergers när man inte vet vart nästa stup kommer.
Naturligtvis hade det varit enklare om inte hundarna varit kopplade, men koppeltvång råder i Norge och särskilt på såna här ställen. Sedan skulle jag inte drömma om att släppa lös två galna bergers när man inte vet vart nästa stup kommer.
Eftersom vandringen var rätt tuff för oss, så fick jag inte fram kameran på många ställen under färden. Men när vi kom fram till vattenfallet tog vi en välbehövlig fikapaus med underbar utsikt.
Uppe på den gröna "hyllan" ovanför vattenfallet, har man möjlighet att fota strömmen före vattenfallet. På motsatta sida på plätten gick vi ner på en väldigt stenig och brant backe som tog oss ner under plätten.. och även senare under vattenfallet. 550 möh och totalt underbar utsikt.. värt plågan att ta sig dit!
Svårt att återge på bild hur det såg ut, men jag kan säga att jag var livrädd när jag klättrade ner där och livrädd för att stå bakom vattenfallet. Men jag är glad att jag gjorde det.
Norge 2013 (10)
Den här dagen började med en biltur upp till ett lyxhotell med utsikt över hela Geiranger.
Vi åkte vidare upp till Westerås gård. Ni kan se bondgården längst upp till vänster på högra bilden här ovan. (Inte den stora röda i mitten, utan en grå prick nästan utanför bild)
Flera gånger genom årens lopp har laviner tagit hela eller delar av den, ändå har folket på Westerås aldrig övergivit idyllen på fjällsluttningen. Timmerhusen som står här idag är charmerande och äkta och blev uppbyggda efter skredet 1907. Sedan dess har det fått vara i fred för vinterns härjningar.
Gården här uppe är fortfarande i drift under sommarmånaderna. Får, getter och lamadjur går på bete här. Men djuren får vackert finna sig i att dela utrymmet med turisterna. Gården är en bra utgångspunkt för turer.
Vi såg den sötaste rundbalsmaskinen! Som en leksak. De enda djuren vi såg vid gården var får och getter. Getterna var tama och vi bjöd på lite hundgodis..:)
Norge 2013 (9)
Väl framme i Geiranger checkade vi in på campingen. En väldigt fin camping med kanonläge! Stugan var ren och mysig, med utsikt över fjorden och vattnet bara 30 meter bort.
Utanför stugan fanns en äppellund, fast jag tror att det var mest körsbärsträd? Måste vara vackert med blommningen på våren.
Vi tog en liten promenad med hundarna längst en slags vandringsled? Det var fint, men otroligt blött och halkigt så vi gick inte så långt.
Vi gick till vattnet i stället för att kika på alla enorma båtar. Man kunde hyra egen motorbåt eller kanot, men vi vågade oss inte riktigt på det. Hade ju mycket att se i alla fall och ingen större lust att hålla reda på två hundar i en vinglig kanot ;-)
På ett ställe såg vi de äckligaste sniglar! Typ en dm långa och kolsvarta, så resten av dagarna var jag livrädd att en sån där snigel skulle klibba fast i pälsen på någon av hundarna som sedan skulle sova i sängen med oss :)
Utanför stugan fanns en äppellund, fast jag tror att det var mest körsbärsträd? Måste vara vackert med blommningen på våren.
Vi tog en liten promenad med hundarna längst en slags vandringsled? Det var fint, men otroligt blött och halkigt så vi gick inte så långt.
Vi gick till vattnet i stället för att kika på alla enorma båtar. Man kunde hyra egen motorbåt eller kanot, men vi vågade oss inte riktigt på det. Hade ju mycket att se i alla fall och ingen större lust att hålla reda på två hundar i en vinglig kanot ;-)
På ett ställe såg vi de äckligaste sniglar! Typ en dm långa och kolsvarta, så resten av dagarna var jag livrädd att en sån där snigel skulle klibba fast i pälsen på någon av hundarna som sedan skulle sova i sängen med oss :)
Vi handlade lite smått och åt en jättegod hemlagad lax och pastasås till middag. Senare på kvällen gick jag ut en sväng och fotade, jag försökte bland annat fota ett litet vattenfall med lång slutartid. Det gick dock inte så bra utan stativ.
hghh
Norge 2013 (8)
Senare på dagen åkte vi ännu en färja, till Eidsdal.
Därifrån gick vägen i slingriga, branta kurvor upp mot Geiranger som var dagens slutmål. På vägen passerade vi en söt kvarn med namnet Bergedammen.
Därifrån gick vägen i slingriga, branta kurvor upp mot Geiranger som var dagens slutmål. På vägen passerade vi en söt kvarn med namnet Bergedammen.
När vägen började luta neråt igen, så kom vi fram till Örnevägen. Det är namnet på den brantaste delen av vägen som går ner från fjällen till Geiranger från Eidsdal. Vägen slingrar sig ner via 11 hårnålssmala kurvor, den högsta punkten ligger 620 meter över havet och bjuder på en enastående utsikt!
(Först trodde vi att det var den här vägen som var Trollstigen, men den kommer senare på resan.)
Jag var fruktansvärt åkrädd och ville helst blunda och göra pinan kort. Bad maken köra ner på en gång, men lusten att fota var större, så jag överlevde att han vände på den smala vägen och åkte upp till själva "Örnesvingen" fotoplatsen igen. Iordningställd för turister som oss, med utsikt rakt över Geiranger och Geirangerfjorden!
Det här vattenfallet heter De sju systrarna och har en speciell historia.
Enligt Wikipedia: De två mest kända vattenfallen i Geirangerfjorden är Knivsflåforsen, på norska även känd som De syv søstrene (de sju systrarna), och Friaren. De två vattenfallen ligger på var sin sida av fjorden och det sägs att Friaren botar De sju systrarna på den andra sidan.
Norge 2013 (7)
Efter Atlanterhavsveien blev det bilkörning i vacker natur.
Vi stannade och rastade hundarna på ett ställe och Tassa passade på att bada i ett gyttjedike! Det luktade skunk om henne, gulliga hund..:/
Lunchen intog vi på ett riktigt "turisthak", en snabbrestaurang intill vägen med en härlig utsikt!
Några stenar i en hög var den egentliga turistatraktionen, men jag minns inget om dess historia?
Sedan blev det färja till Molde, tror att det var en av de längre färjeturerna.
Några stenar i en hög var den egentliga turistatraktionen, men jag minns inget om dess historia?
Sedan blev det färja till Molde, tror att det var en av de längre färjeturerna.
Norge 2013 (6)
När vi lämnade Kristiandsund, så åkte vi genom resans läskigaste tunnel. Atlanterhavstunneln, 5,7 km!! Den mesta sträckan är dessutum långt ute till havs!
Strax därefter var det dags för Atlanterhavsveien. Det är en åtta kilometer lång väg mellan Kristiansund och Molde. Vägen går i sicksack över låga broar som sticker ut i havet och förbinder öarna ute i havet.
Väldigt tråkigt att vädret var så uselt och att det pågick reparationer så att vi inte kunde stanna vart vi ville.
Men för mig var det en upplevelse i alla fall, faschinerande arkitektur.
Väldigt tråkigt att vädret var så uselt och att det pågick reparationer så att vi inte kunde stanna vart vi ville.
Men för mig var det en upplevelse i alla fall, faschinerande arkitektur.
Norge 2013 (5)
Vi styrde kosan mot Kristiandsund.
Att åka färja var enkelt i Norge. Det var smidigt och allt flöt på utan problem. Min tidigare erfarenhet av färja är krångligt biljettsystem, långa köer, irriterade människor och folk som kör tokigt på alla vis. Nä, Norge visade verkligen hur lätt det kan gå.
Det blev en del färjeturer och det var osannolikt smidigt varje gång.
Regnet öste ner och när vi var framme vid vår campingstuga (Atlanten turistcenter) hade mörkret kommit, så vi såg inget av omgivningen. Vi åkte in till en mysig fiskrestaurang som hette Smia (rekommenderas) och åt en lyxig och god middag innan det var dags att dra på sig full regnmundering och rasta hundarna.
Stugan var en av de sunkigaste och illaluktande stugor jag varit med om och jag kommer absolut inte att vilja bo där igen.
Att åka färja var enkelt i Norge. Det var smidigt och allt flöt på utan problem. Min tidigare erfarenhet av färja är krångligt biljettsystem, långa köer, irriterade människor och folk som kör tokigt på alla vis. Nä, Norge visade verkligen hur lätt det kan gå.
Det blev en del färjeturer och det var osannolikt smidigt varje gång.
Regnet öste ner och när vi var framme vid vår campingstuga (Atlanten turistcenter) hade mörkret kommit, så vi såg inget av omgivningen. Vi åkte in till en mysig fiskrestaurang som hette Smia (rekommenderas) och åt en lyxig och god middag innan det var dags att dra på sig full regnmundering och rasta hundarna.
Stugan var en av de sunkigaste och illaluktande stugor jag varit med om och jag kommer absolut inte att vilja bo där igen.
Norge 2013 (4)
Maken och jag faschinerades av skogsavverkningen på de branta bergskanterna.
I Stjördal var det dags för den första tunneln. Jag hade faktiskt en liten bok med mig där jag bland annat roade mig med att notera alla tunnlar och dess längd, men nu kan jag inte hitta boken..:(
Många tunnlar var det i alla fall, mer eller mindre läskiga. (Läskigast var den som gick under havsytan, men det var en annan dag)
Fiskodlingarna var en kul grej att se. Fick tyvärr ingen bra bild då jag fotade genom bilrutan i farten. Det tog ett tag innan jag fattade hur stora dom där "kassarna" var egentligen. Det var inte förrän jag såg lilla huset på en plattform, som jag förstod hur mycket fisk som måste finnas i odlingarna. :)
