Djupa tankar


Jag är fascinerad över hur människan fungerar i olika livssituationer.

Alla har vi ju intressen och glädjeämnen att se fram mot, stora eller små.
Det kan t.ex. vara en liten jobbrelaterad resa med inriktning i ett ämne man tycker är brinnande intressant.

Månader och veckor går och man har resan i kalendern och känner en glad förväntan inför den.
Man planerar ibland om annat för att resan prioriteras högre.


Men så sker något i livet, kanske en närstående blir sjuk, drabbas av något livsomvälvande eller någon annat kris.

Då kan det hända, det som hänt mig nu - Prioriteringsordningen på "viktighetslistan" kastas om - kanske nästan utan ens vetskap. Helt plötsligt en dag, inser man att det som låg överst på listan hamnat längre ner och det som låg långt ner på listan, flyttar upp på översta raden och blinkar enerverande för att pocka på uppmärksamhet.
Nästan som i spelet Candy crush, vissa saker försvinner, ramlar ner eller ändrar skepnad.


Det är på ett liknande sätt med vissa personer i ens närhet. Några hänger med under hela livet och man har ett konstant behov och utbyte av varandra oavsätt vart man befinner sig i livet.
Ibland har man ett enormt behov av en person under en speciell tid i sitt liv, (småbarnsåren, yrkesrelaterat eller annat) men livet tuffar på, man får andra behov och den där "viktighetslistans" prioriteringsordning gör att några viktiga personer byter plats.
Därmed inte sagt att man är ovänner eller något sånt, det är bara ett annat behov av utbyte just den tiden i livet.

Vet inte om någon förstår mina tankar, det är inte alltid så lätt att skriva ner sina tankar så att alla förstår. Men i mitt huvud lät det fullt förståeligt.

 

 


Kommentarer
Postat av: mammakero

Jag förstår och håller med. Det är så att vissa människor håller man fast vid i ur och i skur. Andra är tidsanpassade. Utan att man blivit ovänner, snarare att man glider isär. Jag har oxå tänkt på det där. Är nämnligen inne i en period då jag upptäckt att de jag umgåtts med jättemycket fram till 2008 har försvunnit. Inte att DE lämnat mej utan mer att vi lämnat varandra. Nuförtiden umgås jag knappt med någon utanför familjen. Det är inte något jag är lessen över, snarare ett konstaterande.

Svar: Skönt att du tänker lika....ibland blir man inte klok på hur man tänker...:)
Agneta Ärlestig

2013-04-06 @ 15:52:57
URL: http://mammakero.blogg.se
Postat av: Glenn

Hej Agneta! Du tänker så rätt,och det är ju så när dessa små påminnelser kommer vilket jag är glad att dom gör för det hjälper en att bli en lite bättre människa på djupet tror jag. Samma är det med vänner, man förändras själv också, vissa ämnen klingar ut å nya tar vid. Fick ett klokt ord av en kyrkopolitiker från Boden förra veckan. "Kom ihåg att det är din familj som tar hand om dig när/om du blir sjuk inte din arbetsgivare" Alldeles för många som håller på att springa benen av sig för arbetsgivaren...plikten...duktig. Kram Glenn

Svar: I dag är jag väldigt glad över mina prioriteringar de senaste veckorna. Man får inte alltid en andra chans....Kul att du läser min blogg förresten, kommentera mera så jag vet när du är här. :)
Agneta Ärlestig

2013-04-12 @ 23:27:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0