Geocaching

I flera år har jag varit nyfiken på geocaching. Det har hänt att jag snubblat över en geocache på vanliga hundpromenader, men jag var nyfiken på själva letandet.Jag hade tidigare för dåligt batteri på telefonen, men nu har jag en telefon med bra batteri och bra gps.Men så var det det där med att logga cacher och registrera sig på hemsidan. Där var det språket som skrämde mig. Jag är dålig på engelska och det kändes besvärligt.Men nu har jag tagit tag i det också!Första turen blev misslyckad, hittade inte det jag letade efter och kände mig lite fånig om någon skulle se mig med telefon i ena handen och rotande under buskarna i stan. Jag valde senare på kvällen en som låg ute i skogen och när jag hittade den blev jag så glad! Redan kvällen efter var jag ute och tog min andra :)  

Kommentarer
Postat av: mammakero

Man blir aldrig för vuxen för skattjakt!!! Tänk om en inte blir funnen på flera hundra år! Då undrar de varför småpengar muttrar och en papperslapp ligger "nedgrävt"!

Svar: Ha,ha! Ja, det har jag aldrig tänkt på :) Det ligger ju en enorm mängd geocacher ute i Sverige, inte så många här norrut, men nere hos er gissar jag att det finns fler.
Agneta Ärlestig

2014-08-06 @ 10:07:15
URL: http://mammakero.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0