Vägen ner från fjället var brant och naturen förändrades drastigt. In i lummig grönska och gröntonade vattendrag. En liten bit närmare Mo i rana, fick vi av en händelse syn på en liten oansenlig skylt där det stod "Kunsthandverk", vi svängde spontant in där.
Men vilket ställe!! Jag kunde inte se mig mätt, byggnaderna i sig var så faschinerande och på insidan möttes vi av hantverk i olika former. Drömfångarna var ett genomgående tema, men även smide och siversmycken.
En enorm schäfer var det enda som fanns i personalväg, men efter en stund dök det upp en liten farbror som såg ut som en tomte eller ett snällt troll. Skägg och hår som räckte över axlarna och ett par snälla pepparkornsögon som välkomnade oss.
Han (och några i familjen) var de som tillverkat allt. Jag gick runt länge och ville egentligen köpa allt jag såg, men till slut bestämde vi oss för ett silversmycke som jag burit varje dag sedan dess. Vi köpte även en present till svärmor innan vi åkte.
Jag ångrade i flera mil att jag inte köpt en drömfångare också och nu när jag kikar på bilderna igen, så ångrar jag mig ännu mer.