Hemvägen
Vi startade med en hotellfrukost och den blev jag verkligen inte besviken på!
Sedan åkte vi hemåt, men vi valde en annan väg för att få se lite annat.
Första stoppet blev helt oplanerat väldigt fint. Det var jag som ville stanna för en geocache och där uppenbarade sig en mysig stuga och en vacker bro. Eftersom vi inte hunnit så långt, så visade det sig att makens fiskekort gällde även här. Så han passade på att kasta lite under tiden jag och Tassa letade geocachen.
Sedan åkte vi vidare. Vi stannade på några fler ställen, men tydligen har jag inga bilder därifrån?
Bland annat på en rastplats där vi såg en stor mängs smågrodor instängda under ett plastglas i solen. Vi befriade de stackars grodorna som var helt klistriga av att kletas i hop i glaset som blev som ett växthus.
Då kom det tre pojkar i 8-10 års ådern från en husbil och frågade vart grodorna var, vi förklarade att det var plågsamt för grodorna och att vi släppt dem för att det skulle få en chans att överleva.
Gissa om vi fick arga blickar fråm mamman när pojkarna sprang till henne för att klaga!
men hallå, djurplågeri klarar jag inte, inte ens om det är små grodor.
Efter en stund var vi framme vid Vindelälven och följde sedan den hemmåt. Vi stannade vid Mårdseleforsarna för lunch, men oj vad jag tycker att det är jobbigt med hängbroar nu för tiden! Höjdrädslan har kommit med åren, blir värre och värre.
Sedan åkte vi hemåt, men vi valde en annan väg för att få se lite annat.
Första stoppet blev helt oplanerat väldigt fint. Det var jag som ville stanna för en geocache och där uppenbarade sig en mysig stuga och en vacker bro. Eftersom vi inte hunnit så långt, så visade det sig att makens fiskekort gällde även här. Så han passade på att kasta lite under tiden jag och Tassa letade geocachen.
Sedan åkte vi vidare. Vi stannade på några fler ställen, men tydligen har jag inga bilder därifrån?
Bland annat på en rastplats där vi såg en stor mängs smågrodor instängda under ett plastglas i solen. Vi befriade de stackars grodorna som var helt klistriga av att kletas i hop i glaset som blev som ett växthus.
Då kom det tre pojkar i 8-10 års ådern från en husbil och frågade vart grodorna var, vi förklarade att det var plågsamt för grodorna och att vi släppt dem för att det skulle få en chans att överleva.
Gissa om vi fick arga blickar fråm mamman när pojkarna sprang till henne för att klaga!
men hallå, djurplågeri klarar jag inte, inte ens om det är små grodor.
Efter en stund var vi framme vid Vindelälven och följde sedan den hemmåt. Vi stannade vid Mårdseleforsarna för lunch, men oj vad jag tycker att det är jobbigt med hängbroar nu för tiden! Höjdrädslan har kommit med åren, blir värre och värre.
Kommentarer
Postat av: mammakero
Håller med dej! Bara för att det "bara" är grodor, så har människor inte rätt att plåga dem! Vilken mamma! Hade hon inget vett själv? Vilket praktiskt grilljärn för smörgåsar ni har! Den mackan måste smakat 1000 gånger godare än från en ugn!
Svar:
Agneta Ärlestig
Trackback
