Eiffeltornet var en mäktig upplevelse. När man kom nära, så häpnade man över hur stort det är! 
Vi valde att inte åka upp i det, vi var nöjda med att se det från marken. Jag tycker nog att historien om lägenheten i tornet är rätt häftig, på tredje våningen ligger den och den visas nu för allmänheten med vaxfigurer av Gustave Eiffel, hans vän Thomas Edison och dottern Claire.
Vi stannade inte så länge, jag blev otroligt störd av alla gatuförsäljare som drog i oss överallt och ville sälja selfiepinnar och små Eiffeltorn. Nu i efterhand ångrar jag lite, att vi inte köpte ett Eiffeltorn, för det är faktiskt en ganska snygg inredningsdetalj.
Vi gick till den intilliggande parken och tog en geocache och tittade på blommorna. Vi såg också ett hus som var lite speciellt då varje cm av väggarna var täckta med mossor och annan växtlighet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu promenerade vi vidare mot Notre Dame, men kände att det behövdes lite lunch i magen. På vägen såg vi en uteliggare med en sån söt hund! Jag stannade och tjuvfotade, trodde att mannen sov. Men när jag kom närmare såg jag att han sufrade på mobilen som gömts under filten. (För övrigt noterade vi att det inte verkade finnas några tiggare alls i Paris, är det förbjudet där månntro?)
Lunchen blev en delad pizza med utsikt mot blommande körsbärsträd.