Ni trodde att jag hade slutat med geocaching eller? 
Nä, absolut inte! Men jag hittar sällan tiden och motivationen. Jag tycker att det är lite tråkigt att geocacha ensam, men gör ju självklart det ibland. Men det blir ofta trevligare om man får sällskap.
Nu blev det helt plötsligt och oväntat, att jag fick sällskap för att ta några stackars cacher.
Jag hade tittat ut fyra stycken, som skulle vara lämpligt placerade och inte sinka oss på de övriga ärendena vi skulle till.
Den första cachen, den som vi trodde att vi klurat ut rätt utrustning för att kunna ta - den blev en DNF (Did not found) Vi hade inte alls rätt utrustning och inte gick det med nödlösningar heller när det var för mycket snö.
Den fick vi lämna helt enkelt.
Den andra cachen, den hade vi med en stege till. Vi fnissade som små skolbarn, när två tanter på typ snart 50 år, går omkring med en stege i en skogsdunge mitt i stan. Ha, ha! Undrar vad folk trodde? Att vi var på väg hem från Biltema med vår nyinköpta stege eller?
Nåja, vi tog cachen i alla fall.
De två sista var på hemmaplan och kändes viktiga för oss att ta. De hör till en serie där vi tidigare har tagit alla. Nu har busskurerna bytts ut och nya cacher har monterats.