I oktober gjorde jag och Kira en mysig utflykt till några grottor. Det var inte de vanliga grottorna som jag brukar besöka ofta, utan i en skog i en intilliggande by.
Jag har i många år kört förbi en skylt vid stora vägen och funderat på att gå upp dit, men det har inte blivit av förrän nu.

I en av grottorna hittade jag en stor, spännande Geocach, synd att jag aldrig kommit i gång med den aktiviteten.
I en annan grotta såg det ut som att ekorrarna hade ett middagsbord..:)

Funderar på att söka mig upp dit på vårvintern också (om det finns skoterspår) eftersom en grotta skulle ha vackra isformationer.

Fotat 2/10-2013

Fortsätter man förbi Sofiastugan kommer man ut på Kammen. Där finns en ensam sommarstuga. En trevlig promenadväg och jag har aldrig träffat någon där, stugan ser lite öde ut.

 

1/10-2013

 

5/9-2013

En eftermiddagsvandring upp på Tavelsjöberget. 
Fördelen med att jobba oregelbundna tider är att man kan vara ledig mitt i veckan och lägga sina utflykter så att man är relativt ensam på de fina vandringslederna. Det blir ju så mycket trevligare när man kan ha hundarna lösa.

 

Fotat 5 sept. 2013

 

 

Fotat 6 Oktober

Jag och flickorna gjorde en biltripp en dag. På väg mot Lycksele stannade vi och fotade den fina höstnaturen.

(Fotat 6/10-2013)

Utsikten från tornet är enastående!
Tassa ville gärna följa med upp, men jag är en riktig fegis (och höjdrädd)
och ser framför mig hur hon gör värsta rallyrusningen nedför och gör sig illa.
Därför band jag fast henne när jag skulle upp, och hon skällde som en galning.
Den här eftermiddagen var det underligt väder, solen lyste och det regnade samtidigt?

 

(Bilderna är fotade 14 augusti 2013)

Selsknösen är ett av de vackra ställena i anslutning till Tavelsjöleden.
En eftermiddag i sommar bestämde jag mig för en snabb tur dit upp. Det är några år sedan jag var dit sist och jag insåg snabbt att jag missberäknat hur brant det var.
Jag hade en tid att passa på kvällen, vilket resulterade i att jag nästan fick småspringa på nervägen. Nästa gång ska jag ha mera tid på mig känner jag..och en väska med lite fika skulle inte sitta fel:)
 

Bilderna är från 14 augusti.

En promenad upp till Stortavelsjön i stekande sensommarvärme!

Den här kvällen är nog en av sommarens höjdpunkter!
Nästan hela min fina familj, middag ute i naturen, värmande kvällssol, mycket prat och glada skratt!
Vännfors naturreservat, vackert, lugnt och lättillgängligt. Underbara Vindelälven bjuder på så många smultronställen.

Vännfors naturreservat - ännu en av mina favoritplatser vid Vindelälven.

Glada besökare och massvis av kärlek!
De flesta av de här bilderna har dottern fotat, minns inte vilka jag fotat själv?
Men eftersom alla fanns i min dator, så redigerade jag och lägger nu ut på bloggen.

 

 

Ja, om man nu har världens bästa glassproducent inom några km avstånd, så duger det ju inte med bara ett besök!
Naturligtvis har vi varit där fler gånger i år. Det enda jag ångrar, är att vi inte kom oss för att köpa hem stora paket av den goda glassen innan dom stängde för säsongen den 18 augusti. 

Från Glasserians uteplats ser man rakt ner i kohagen och de korna som producerar mjölken till glassen!
På andra sidan hängbron finns ett vackert rapsfält och utsikten över älven är härlig.
När vi var där sista gången kom det ett gäng med kajaker som stannade för att fika på Glassbonden. När dom fikat klart gick dom ner till hängbron och hoppade från den ner i älven innan dom paddlade vidare. :)
Sommar när den är som bäst!

På Mickelbo fins det en grupp Alpackor också. Alltså, hur söta är inte dom?
Jag älskar de stora svarta ögonen med superlånga ögonfransar, ett enormt underbett kombinerat med öron som talat ett eget sprak gör att Alpackorna faktisk kan göra ett slags minspel..:)
Se bara hur söta dom är!

Åsnorna på Mickelbo är en historia i sig. Dom heter Lars och Lina.
Dottern har jobbat på gården i sommar och knutit ett speciellt band till åsnan Lars.
Han är lite speciell och kan bitas lite om man inte passar sig, men dottern gillar honom i alla fall.
Vi har fått en del glada skratt här hemma när hon kommit hem och berättat om arbetsdagen.
Det var nämligen en kille som jobbade där samtidigt och vi här hemma hade problem att hålla i sär när berättelserna handlade om åsnan Lars eller om arbetskompisen.
Så när hon kom hem och sa att Lars varit så jobbig och bara hängt efter henne i hagen, dragit i jackärmen för att till slut nafsa henne i rumpan, blev våra ögon stora eftersom vi trodde att hon pratade om arbetskompisen! ;-)

I sommar var jag på Mickelbo Gård och tittade på när Emil Eriksson hade uppvisning i Beridet bågskytte!
Det var enormt kul att få se hur skicklig han var med bågen under full galopp! 
Vill ni läsa mer om Emil eller hur tävlingssporten fungerar, så titta in på Emils egen sida.

Emil har hållit på med sporten sedan 2007 och är nu en av Sveriges bästa beridna bågskyttar.
Väl värt att nämnas tycker jag, att han bara lånat hästen för uppvisningen. Två timmar tidigare hade han inte träffat hästen innan. Så är det när han tävlar på riktigt också, man har inte med sig egen häst.
Man bör nog vara ganska duktig på att rida för att kunna skjuta pil (Ibland bakom sin egen rygg och träffa mitt i prick) i full galopp på en okänd häst ;-)

Efter den myggiga picknicken, hade vi trötta hundar och vi lämnade dom på rummet för lite behövlig vila och drog iväg på egen sightseeing-tur!
Vi åkte till Döda fallet som ligger några mil från Kälarne, ett ställe jag länge velat se, men varje gång jag åkt förbi, har hundarna varit med. Det finns roligare saker än att gå med två dragiga hundar i koppel i alla dessa trappor kan jag säga.
Historien om Döda fallet är lång och intressant, runt promenadslingan (trappor och spångar som går nedför och i det som tidigare var vattenfall och älv) finns det informationsskyltar om hela händelseförlppet.

 

Andra dagen på Nordiska hund.
Vi körde hundarna i labbet på förmiddagen och tyckte att det skulle vara kul med en picknick utomhus till lunch.
Vi packade matsäck och filtar och körde iväg till en sjö, men attans vad myggor det var!!
Vi stannade på flera ställen, men hittade inget bra picknickställe, det gick helt enkelt inte att sitta stilla någonstans.
Hundarna fick i alla fall busa av sig ordentligt, men vår lunchmat fick vi till slut äta vid en vacker rastplats där det blåste så att korvarna höll på blåsa bort. (men myggfritt)
Bildbomb - och ja, Lindas hundar är lika galna som dom ser ut! :)