I sommar har det anordnats en trevlig kusinträff på min mans sida. Vi i vår familj hade förmånen att delta under halva dagen, sedan var vi tvugna att åka hemåt.
En resa på 25-30 mil tur och retur, men vilken trevlig dag det blev!
33 grader varmt, så det var skönt att vi skulle vara i en stuga vid en fin sjö där det fläktade lite lagom vid stranden.
Världens sötaste stuga är det också, inga bekvämligheter alls, men atmosfären är fylld av familj, minnen, och glada skratt!

I sommar har det öppnat ett nytt café i min by! Det är den gamla prästgården som inretts till café på nedervåningen  och B&B på övervåningen.
Jag har varit där flera gånger i sommar, både privat och i mitt jobb. Yngsta dottern har dessutom sommarjobbat där så då är det ju ännu roligare att besöka stället.
Det ligger väldigt vackert till, en av byns bästa utsikter vill jag påstå :)
Kul att den gamla byggnaden lever vidare och används!
Klicka in på länken om du vill veta mer om Wärdshuset Prästgården.

När vi var på sanatoriet i Hällnäs, fastnade mina ögon på en stor väggmålning föreställande flottning i Vindelälven.

Olle Blomberg har målat den 1936. Det sägs att han själv var patient på sanatoriet en period och målade då denna vackra vägg. Hoppas verkligen att den får vara kvar och bevaras med försiktighet under en eventuell renovering. 

Han föddes 1909, dog 1996 i Lycksele i Västerbotten. Hans aktiva konstnärliga bana pågick mellan 1930 till 1990 och han var oerhört produktiv under hela sin karriär

Tuggengården konstnärshemmet där han levde med sin fru,  är öppen sommartid för visning av hans konst och information om hans historia.

En liten notis i dagstidningen om spökvandring i det gamla sanatoriet fångade min uppmärksamhet. Jag fick med mig dottern och åkte dit.
Dom som anordnade spökvandringen hade väntat sig 20-30 personer, men det blev en enorm anstormning av folk, vet inte riktigt vad jag ska gissa på, men mer än 200 personer i alla fall!

Med så många människor är det inte möjligt att "vandra" i byggnaderna, det skulle helt enkelt bli en säkerhetsrisk.
Därför fick planerna ändras och vi fick se en liten del av det största huset och sedan lyssna på "föreläsningar" om spökeriet.
Jag hoppas innerligt att dom ordnar något snart igen, för jag skulle så gärna vilja titta närmare på byggnaderna och katakomberna/kulvertarna under :)

Från 1926 fram till slutet av 1980 talet var Hällnäs Sanatorium en vårdinrättning för främst sjuka i TBC. När verksamheten var som störst fanns 360 vårdplatser, kapell, post, snickeri, apotek, bibliotek och egen skola. I dag är den ståtliga byggnaden i det närmaste öde.

Kapellet var det första vi fick se och höra berättelser om. Kapellet hade en annorlunda planlösning minst sagt. Halva huset var kapell med plats för kistförvaring under dubbelluckorna i golvet. Andra halvan av huset var obduktionsrum! Där inne fanns tvättställ och obduktionslampa kvar. En dubbeldörr skiljde de två rummen åt.
Jag vill visa lite av hur mycket folk det var och vilken trängsel! Jag gör dock bilderna små eftersom jag inte frågat människorna om dom vill vara med på bild. Det här är alltså mindre än halva gruppen av människor, vi var tvungna att dela upp oss i två stora salar för att rymmas.
Tre personer turades om att berätta om oförklarliga händelser på sanatoriet. En kvinna som höll på att skriva en bok om spökhus i Västerbotten, en kille som först hade arbetat på sanatoriet en period då det var äldreboende och sedan bott på sanatoriet då delar gjordes om till små lägenheter och så en man som hade släktingar som varit patienter och är även författare till en roman som utspelar sig på sanatoriet.
Efter vi fått höra alla spökhistorier och oförklarliga händelser, tog vi bilen och körde runt på området. Jag ville fota byggnaderna, men regnet öste ner, så vi fotade från bilen och det är ju lite synd att man fick med så mycket tråkiga bilar på alla bilder.

Jag tycker att det är tråkigt att de fina byggnaderna fått förfalla så mycket, vattenledningar har frusit och skadegörelse har skett. Men nu läste jag i tidningen häromdagen, att Bert Karlsson vill ta över byggnaderna och driva ett Asylboende, hoppas han renoverar ordentligt i så fall! :)

 

Följde med svärmor och svärfar och plockade jordgubbar en dag.
Makarna Forsling i Östansjö en liten by norr om Kassjö är det enda stället jag vet om som har självplock runt Umeå. 
Härligt! Nu är frysen full av goda bär till vintern! :) En trevlig eftermiddag på en vacker plats.

En av alla mina favoritplatser att gå med hundarna är Ökvattnet. Bara några km från mig. (Fast jag brukar ta bilen dit för att slippa gå på asfalterad 70-väg)
Den här kvällen, tror det var sista juni, kom jag dit sent. Hemma på vår gård hade solen redan försvunnit bakom träden, men här vid Ökvattnet var det en fin solnedgång.
Synd bara på alla miljoner myggor, man kan inte stå stilla utan måste röra på sig hela tiden. (Vilket hundarna uppskattar förstås)

En lustig och vacker snöbollsbuske fångade min uppmärksamhet eftersom den kommer från Strömsund där jag har en kompis.

En promenad längst älven nedanför herrgården är något jag varmt rekommenderar.
Arboretum Norr som sträcker sig ca: en km är en underbar plats med alla möjliga och omöjliga planteringar. Träd och växter som inte borde kunna växa där, gör ju uppenbarligen det (planterat naturligtvis)
Besök gärna platsen och läs mer genom att klicka på länken om Arboretum.

Baggböle herrgård är en vacker byggnad med en lång historia. I dag har dom öppet för lunch och café och man kan även boka den för bröllop och annat.
När jag skulle kika på stayn jag skrev om i förra inlägget, tänkte jag passa på att kika lite närmare på herrgården också, men det var ett stort bröllop där och jag ville inte störa.
Jag nöjde mig med ett par bilder på håll och fotade sedan informationstavlan :) 

Jag satt och läste i facebook-gruppen "Du vet att du är från Umeå.." Där visades en dag en bild på en staty som jag blev nyfiken på. Den skulle finnas i en turbinhall vid Baggböle Herrgård, där har jag varit mycket och promenerat, men aldrig sett statyn. Jag bestämde mig för att åka dit och hitta den.
Jodå, det var inga som helst problem att hitta den. Gå bara trappan ner från herrgården och mot turbinhallen där det finns en dörr. Jag har ju sett den dörren tidigare, men har aldrig förstått att allmänheten faktiskt får gå in där?

En skojig upplevelse, jag trodde nämligen att statyn var en kvarleva från 70-talets ungdomstillhåll. (Grafittin på väggarna var nog det som lurade mig)
Men det visade sig att det var ett rätt nyligt instalerat konstverk, som faktiskt hörde till konstvägen 7 älvar (som inte ligger i närheten av denna staty)

 

Efter en biltur till Lycksele stannade jag i Vindeln för att kika lite på en av de vackraste kyrkor jag vet!

En av våra vackra kyrkor i stan. Tänk att den brann ner så att det bara var ett skal kvar 1986 och dom byggde upp/renoverade den så fint tycker jag.

I  år blev midsommarafton på ett annat sätt än vi är vana med. Båda flickorna jobbade, så familjen delade upp sig och var på olika platser.
Vädret var kallt och regnigt, så kallt att man nästan ville ha vantar.
Jag tog kameran och åkte till Sundlingska gården där ena dottern jobbade på minigolfen.
Hade tänkt fota, men regnskurarna gjorde att man liksom tappade lusten.
Ett par bilder på godisregnet var allt jag kom hem med. :)

I vår by finns en av mina absoluta favoritbutiker - Blå Eld!
Det är inte alltid jag är där för att handla, nä det är ett sånt ställe man bara kan gå omkring och njuta av.
Det ligger dessutom på promenadavstånd från mitt jobb, så jag kan göra en utflykt med nogon boende också.
Om ni kommer till min by någon gång, glöm inte att titta in där!

Valborgshelgen spenderades i Piteå med trevligt sällskap och nyttigt muskelarbete.
Underbart väder, men isen låg fortfarande kvar på sina ställen.

Till slut kom vi fram till stugan uppe på Selsknösen. 
Det kändes som att vi vartit med i filmen barnen från frostmofjällen, utmattade, genomblöta och hungriga  :)
Väldigt skönt att göra upp en brasa och sitta där inne och fika!

Jag och Ingela hade bestämt oss för en hundpromenad, vi packade våra ryggsäckar, lastade hundar i bilen och möttes på plats.
Vår tanke var att vi skulle gå på skoterspåren, men så bra gick det inte. Det hade snöat en del och temperaturen låg runt noll.
Men vi traskade på med gott humör. Första 500 metrarna gick rätt bra, men sedan blev snön djupare och blötare ju längre vi gick.
Jag skojar inte om jag säger att det som borde tagit 20 minuter tog över en timme!
Vi svettades och flåsade, vilket enormt fyspass det blev. Stundvis trampade vi så djupt att snön gick långt upp på låren.

 

4 oktober-2013

Bäcksjön är ett trevligt ställe jag brukar besöka ibland. Ett strövområde runt sjön, fyllt med grillplatser, fiskeställen och badställen.Man kan promenera runt (ganska långt) eller ta bilen dit man vill. Det är 2-3 mil att köra dit hemifrån mig, så det blir ju inte varje dag precis.
I oktober var jag där med hundarna och njöt av de vackra höstfärgerna och lugnet. 
På sommaren kan det ibland vara svårt att ha hundarna lösa, då det är populärt och nära för alla som bor i stan är det ofta mycket folk i rörelse.