Min dotter har spelat i ett band - Crazy Sizters i många år, men nu har hon hoppat av och lägger tid på boxningsträning i stället.
Men bandet lever vidare och är verkligen jätteduktiga! 
I lördags var det uppträdande på ortens musikcafé och båda mina döttrar var där för att peppa sina vänner och lyssna på deras spelning.
Amanda fotade och filmade, men fram tills jag får tillgång till de bilderna får ni lyssna på en låt från förra årets inspelning. (då var min dotter med också)
Hon som sjunger heter Julia wiklund, lägg det namnet på minnnet!! ;-)

Min brorson praktiserar acroyoga och här introducerar han Amanda i ett par av övningarna.

Under hösten har vi haft några söta rådjur som ätit alla äpplen som vi inte orkat ta reda på. Flera gånger har jag försökt fota dom, men utan resultat. 
Dottern lyckades dock få dom på bild i kvällssolen.

Detaljer och annat från vår vandring runt Tavelsjön.
Hunden heter Lillebror och är brorsdotterns flat coated retriever.

Nu har vi kommit runt halva sjön nästan.

I våras gjorde vi ju en vandring på nästan tre mil och det var väldigt trevligt.
Nu har vi varit på nästa vandring.
Tavelsjö runt är en gång/cykelled runt vackra Tavelsjö. Den har kommit till med enbart ideella krafter och är inte riktigt färdigställd ännu. 
För oss blev det 28, 59 km på 6 timmar med pauser inräknade.
Verkligen kul måste jag säga och vi planerar redan vårens vandringsdag.

Börjar rundan efter en av mina favoritvägar, här går jag ofta med hundarna.

 
Länk till kartan: http://www.umearegionen.se/download/18.232bb3eb132b9e0c2ca800072939/Tavelsj%C3%B6n+Runt.pdf

 

Årets bästa shoppingrunda gjordes i Sollefteå på väg till Bergerlägret.
På knappt en timme fyllde vi stora kassar och tömde våra börsar ;-)
Till mig själv blev det bland annat en liten söt tavla som passar så himla bra!
Står på hedersplatsen i köket nu.

Nu är den underbara svampsäsongen över!
Himmel och plättar vad jag har plockat trattkantareller i år, det blev som ett gift att bara plocka mer och mer..
Nästan lite skönt att få vila från det nu :)
Jag har kommit på att man hittar mest svamp om man inte har korgen med sig, men bajspåsar fungerar till så mycket mer än hundskit.
 

10 oktober, vi hade haft ett par frostnätter men dagarna var fina.
Då orkade äntligen mina förkrympta solrosor blomma. Hela sommaren har de varit helt bortglömda i den torraste och helt ogödslade rabatten.
Små som pygmeer och jag fick bara njuta av dom ett par dagar för sedan kom snön. :)
Inte lätt att vara blomma hemma hos oss.

Konstigt perspektiv på min hund, ser ju ut som hon har världens minsta rumpa?
(Fast nu när hon har tappat så mycket päls, ser det ut så i verkligheten också)
Dessa bilder är fotade 18/10, då hade hon inte fällt all päls ännu.

 

Den här dimmiga promenaden bjöd på bilder som nästan ser photoshoppade ut.
(tänkte mest på de med bryggan)
Världen var en blandning av sepia och svartvitt, med detaljer som framträdde i färg. 

En dag när jag hade bilen på verkstan tog jag en promenad under tiden jag väntade.
Det var en magisk dimma och ett overkligt ljus, fick en hel del bilder som jag gillar.

Det sista vi gjorde på lägret var att prova rumssök. Det var olika för hundarna om dom började med leksak eller som i Kiras fall (som inte är intresserad av leksaker annat än hemma) gick direkt på te.
Kira älskade verkligen det här, svansen gick som en propeller och hela ansiktet lyste upp på henne! 
Hon var verkligen jätteduktig och det var så kul att se henne och de andra hundarna.
Efter att helgen sammanställt och vi hade avrundat, var det dags för gruppbild!
Jag försökte fota "Dirgis-gänget" också, men det var inte det enklaste. Vet inte om vi ska skylla på hundarna eller ägarna?

Jag är så himla nöjd med det här lägret, det passade både mig och min hund och det är alltid så himla kul att träffa andra bergerägare - gamla som nya!
För mig var det ren lyx att det var så nära att köra, tog ju bara 4½ timme och det är jag inte bortskämd med.
För min egen del har jag stor lust att åka dit igen, kanske för att möta upp lite bergervänner? Kanske åker jag själv eller med familjen? Kanske ordnar klubben något igen? Kanske anmäler jag till något av Nordiska hunds orginalläger? Vi får se, nu ska jag leva på glada minnen som räcker ett tag. 

Tack till alla som var med - vi ses väl på nästa Bergerläger?

På söndagen efter den goda hotellfrukosten fortsatte vi att jobba i labben och på golvbanan och hundarna fick prova lite andra dofter. Jag har inte riktigt koll på vad de andra gjorde, men Kira fick fortsätta på sin tedoft och Kim satte till rävkiss som störning och det var kul att se hur Kira ogillade det! 
Senare bytte Kim burkar och Kira fick prova att markera på heroin! :) Det var kul, jag visste inte ens om att Kim hade bytt burkar och det var nog lika bra - för jag har lite dålig tro på min egen hund ibland ;-)
Huvudbilderna är på Tim, en av Peppans valpar.

Vi fortsatte att spåra nästan fram till middagen som var den godaste kycklinglasagne jag ätit med hemgjord pasta. Kims bergamascovalp var med oss i köket under kvällen och den var nästan lika tjuvaktig som våra bergers, lyckades fånga på bild när Joy hittar en burk med hundgodis.
Kvällen avslutades med hundprat och skratt runt borden, riktigt trevlig kväll där vi möblerade om hela matsalen för att kunna umgås ordentligt :)

På eftermiddagen blev det en föreläsning om molekylvandring och sedan skulle vi ut och spåra på asfalt och grus. Vi såg ut som riktiga Ghost busters med vår tjusiga mundering och man kan ju undra vad befolkningen i Kälarne tror om lägerdeltagarna egentligen.
Det blev en del skratt, för det var minsann ingen enkel uppgift att kordinera fötter och vattenspruta samtidigt.
Tur för både oss och bergervalpen, att vi var i närheten och kunde ta med kaffe och kaffemuggar ut.
Kira var duktig, hon har ju spårat en del tidigare, men visst märktes det här att dagen varit intensiv och innehållsrik.

En promenad i Kälarne, nere vid campingen. Skönt för hundarna att få springa lösa och rasa av sig lite.
Men det var kallt och jag som hade åkt utan långkalsonger fick låna ett par av min Norrköpingsvän som hade två (!) med sig. 
Det var en väldigt vacker runda och vi hann till och med ta lite porträttbilder av ett par hundar.
Jag ber om ursäkt för en massa liknande bilder på samma hundar, men för deras ägare är det kul.

På lördagen fick vi också möjlighet att prova golvbanan. Där får hundarna nosa och markera på samma dofter som i labben, men på golvet som ni ser på bilderna.

Vi dammsög också efter en liten incident med entréns vackra prydnadseld..:/
(Vem har sagt att det är ofarligt att ha en massa bergermänniskor i lokalerna?)
På en bild ser ni Felix, jag är säker på att han innerst inne är en liten "berger-wanna be"

Som tidigare, vill ni inte vara med på bild, så säg till!

 

Innergården var ett lämpligt ställe att släppa ut hundarna för en snabbkiss eller bara för att få nosa runt lite.
Ser ni bilderna där Jonna håller på att mörda en vante? Ser lite skoj ut med Pierinas vovve som kikar i fönstret ;-)

På lördagen hann vi med hur mycket som helst! På eftermiddagen vet jag att det som gjordes på förmiddagen kändes som flera dagar tidigare?
Vi började med en mysig frukostbuffé och hann med en hundpromenad i det närmaste området. Kallt och ruggigt väder, men mestadels uppehåll. (Som den kloka norrlänning jag är, hade jag inte ens tänkt på att packa långkalsonger!)
Vi delade in oss i två grupper och gick till var sitt söklabb med Kim och Pierina som instruktörer. Båda labben har en glasruta, så att man kan kika in på varandra, vilket är trevligt när man står och väntar på sin tur.
Kira gillade plattformen och för varje gång hon gick upp, byggde hon upp mer och mer förväntan.
Duktig var hon också, började med frolic i burken, sedan blev det te och det fungerade utmärkt!
Ibland hade jag Kira med mig i korridoren/hallen utanför och ibland fick hon vara på vårt rum för att koppla av.
Jag är lika faschinerad varje gång jag träffar så mycket bergers, men det är aldrig salgsmål, möjligtvis lite gruff om det blir konkurrens om mat men i de flesta fall var hundarna lösa runt benen på oss.

Samma som alltid - vill ni inte synas i bloggen, så säg till.

Jag som var ansvarig för årets läger hade höga förväntningar samtidigt som jag var nervös över att det inte skulle bli så bra som jag fantiserat om. Men jag hade inte behövt oroa mig, det blev så himla bra!!
Lägret startade vid fem-tiden på fredagen. Jag är så imponerad över att så många kunde komma till den tiden, de flesta hade ju väldigt långt att köra.
Vi fick våra rum och installerade oss och alla var vi nog nöjda med boendestandarden. Dom som ville fick enkelrum och andra delade rum. 
Jag, Linda och Åsa delade på ett av de större rummen och var mycket nöjda med det. Vi har ju delat rum tidigare och trivs med småpratet i samband med sänggående och morgonstök.
Efter incheckningen (för det var faktiskt hotellkänsla) fick vi kika på söklabben och alla hundar fick vara inne och miljöträna på plattformen.
Kira tyckte att det var helt okej uppe på plattformen, men ljudet som blir när man rör vid plåten var läskigt, men bara tills hon insåg att man fick godis där.
En kortare föreläsning hann vi också med innan det var dags för middag. Mycket god middag och en varm och trevlig stämning runt borden, trots att alla inte kände varandra sedan tidigare.
Det jag gillar mest med klubbens läger, är att alla är jämnlika och det spelar ingen roll vilken hund man har eller vilken uppfödning den kommer ifrån. Inte heller rangordnas man utifrån bostadsort, hundkunskap eller raserfarenhet utan man blandar sig i en salig röra och har bara trevligt ihop! :)
Efter maten fick vi prova att "torrhandla" Det var alltså Kim som lekte hund och vi skulle klicka, sköta plattformen och belöna rätt (många glada skratt kan jag lova)
Här kommer lite bilder från fredagen.

Om det är någon som inte vill vara med på bild, så säg bara till!

I dag är det Amandas födelsedag - 15 år!
Tiden går så fort, de här 15 åren har rusat fram och nu blir hon 15?
Jag är så stolt över henne, hon har mognat så mycket det sista året.
Hon står för vad hon tycker och har en helt egen vilja där livet inte styrs av kompisar och andras åsikter. 
Amanda har så mycket av det jag saknade i hennes ålder, nyfikenhet, vilja, framåtanda och skinn på näsan, kombinerat med den finaste ödmjukheten och empatin.
Jag älskar dig gumman!!
/Mamma

Det finns en speciell sorts barn som är överdådigt rikt begåvade : De är vackrare än
alla andra, klokare, förståndigare, mognare. De har en utstrålning och en charm
som är fullständigt förtrollande. Deras lysande intelligens och kvickhet låter
tala vitt och brett, och de foton som stolt visas upp kan aldrig göra deras
ljuvlighet rättvisa.
Vad sådana gudabenådade barn kallas ? Barnbarn förstås.

Det finns en speciell sorts mödrar vilkas kärlek är starkare än alla regelböcker.
De uppfostrar skamlöst, och tror att barn kan leva på pannkakor, vara uppe till
långt fram på småtimmarna och somna med oborstade tänder.
De vet att glass och sagor botar örstygn och magont.
Barnen lyder dem inte - de samarbetar. Ty dessa mödrar har all tid i världen ( eller
tar sig) och livet har lärt dem vad som är viktigt.
Vad sådana gudabenådade mödrar kallas ? mormödrar förstås.
Och när dessa båda möts i en kram sluts alla cirklar och alla klockor stannar.

 

 

När jag är död är jag alls inte borta,
då min kropp blivit aska min vän.
Ty med allting som susar och sjunger,
skall jag komma igen.

Genom fåglarnas kvitter i träden,
genom fjärilarnas fladdrande slag,
genom flingornas dans på din ruta,
skall jag ge dig en hälsning var dag.

Och när björklöven spricker om våren,
och du anar en varmare vind.
Skall du ana min själs odödlighet,
när jag dunlätt kysser din kind.

Och då förstår du att jag är inte borta,
nej mer nära än du kan förstå.
Genom allting som susar och sjunger,
skall min hälsning med kärlek dig nå.

Jag är förmodligen sist, men nu har jag äntligen tagit mod till mig och sett "Torka aldrig tårar utan handskar"!
Det var som jag trodde, jag blev djupt berörd och kunde inte hålla tårarna borta.
Jag kan bittert intyga att det som visas i tv-serien är sant..:/

De första åren av 90-talet var jag en av Umeå Kommuns tre vårdbiträden i öppenvård som hade specialistkompetens för HIV.
Detta innebar i praktiken att vi tre skötte kommunens alla AIDS/HIV-ärenden som dök upp i hemtjänst och på servicehus. För detta kunde tydligen inte "vanliga" undersköterskor och vårdbiträden göra. Kommunen kostade på oss en kortare skräddarsydd utbildning och vi startade jobbet. Vi åkte runt hela kommunen och skötte "HIV-ärenden" i stället för de ordinarie vårdbiträdena.

Nåja, man visste inte bättre. Synen på homosexuella, HIV och AIDS grundade sig i okunskap och det är inte ens många år sedan. Efter ca: 2 år rann hela projektet ut i sanden - mycket tack vare kunskap som spreds och minskade rädslan för HIV.

Om det är någon som inte sett serien, så skynda er!! Finns på svt play några fdagar till.
Jag tycker faktiskt att den borde visas i skolan i utbildningssyfte..

Efter att Speed hade tävlat färdigt, så gick vi en sväng med hundarna och hade tänkt att dom skulle få leka lite med varandra.
Men ack vad vi bedrog oss, dom var varken leksugna eller intresserade av varandra..:/
Förmodligen var speed ganske trött efter en lång tävlingsdag och Tassa brukar sällan vara riktigt bekväm ute på brukshundsklubben.
Så det här var bilderna jag kom hem med..:O

Micke och Speed var ju i stan och tävlade den 29 september.
Jag och Tassa åkte ut till klubben för att vara hejjarklack.
Dom var jätteduktiga i mina ögon, fast jag har ingen koll på slutpoängen..?
Däremot ser jag nu när jag går igenom bilderna,
att Speed är en riktig berger som hela tiden ska ha koll på vad som händer runt om :)
Jag vet inte hur bergers riktigt lyckas, men dom kan ha full fokus på sin förare och omgivningen samtidigt.
Ekipaget Micke och Speed blev hur som helst mycket uppskattade och pupulära
som ni ser på bilderna med domare och tävlingsledare.
Det är kul med en ras som inte är vanlig på brukstävlingar och dessutom presterar
och får kommentarer i publik och av domare som "trevlig attityd", "bra samarbete", "vilken arbetsglädje"!

Efter min bergsklättring där jag inte hittade några svampar, så gav jag inte upp. Nä, enligt min karta skulle man kunna nå platsen från ett annat håll också.
Tog bilen och körde runt och började min promenad. Vi gick och gick i en evighet kändes det som. Det som på kartan såg ut som en väg, var nog det också - för 15 år sedan! Vi fick gå genom vide och småbjörkar som nådde upp till axlarna.
Till slut var vi framme vid "vändplanen" där det skulle finnas gula kantareller, men inte då!
Men det gjorde ingenting, det var en sån där dag då jag tyckte att allt var vackert, promenaden, vattenpölarna, kvistarna och löven. Vi fick ju en underbar promenad, med eller utan svamp.

Jag och Tassa skulle ut på svamprunda en dag. Jag har hört rykten om ett ställe där det skulle växa gulingar och jag var mäkta sugen på att hitta dom.
Jag dubbelkollade kartor och hade gps:en i bilen och drog iväg.
Hmm....vilket jäkla berg!!
Jag hade faktiskt ingen aning om att det var så högt (kör förbi nere på vägen ofta)
Vi klättrade, flämtade och svettades - tungorna hängde vid knävecken på både mig och Tassa :)
Jag ville fota den fina utsikten och kanske få en fin bild på Tassa med utsikten som bakgrund, men jag fick ju hicka av rädsla när hon var så nära stupet!
Det blev några snabba bilder för att minnas en av de absolut vackraste höstdagar.

Sedan kravlade vi oss ner på andra sidan berget utan en endaste svamp i sikte. Vi tog bilen för att hitta det omtalade svampstället från en annan sida, men hur det gick får ni veta i ett annat blogginlägg. :)