Vallning i Stöde del 3

 Här kommer de sista bilderna från den trevliga dagen i Stöde. Vi kommer att åka igen, vet bara inte när?
Det gäller att vi får i hop det i våra kalendrar.
Det ultimata vore förstås om man kunde stanna över natten, för om man tog ett kortare pass på varje dag skulle hundarna orka bättre.
John-Åke är en bra instruktör, han ser både hund och förare vilket är viktigt tycker jag. Det är en trevlig stämning på gården, man känner sig välkommen och ser att djuren mår bra.
Han gillar vår ras också ;-) och är själv uppfödare av Kelpie som också är kroppsvallare.
 

Vallning i Stöde del 2

När vi hade provat med lina ett tag, så provade vi att släppa mina hundar lösa i hagen. Det var ett smart drag av John-Åke. Mina hundar blir fort trötta i huvudet och tappade lite av drivet, men när vi tog bort linan fick dom en nytändning och det var enormt roligt att se hur spännande mina hundar tyckte att det var.

Ja, vad ska jag säga om hundarna då?
Kira är försiktig, måste ha stöd hela tiden än. Henne får man berömma och hejja på lite för att hon ska våga gå på. Kira är väldigt signalkänslig och känner inte bara av min röst och mina rörelser utan även min osäkerhet.
Tassa var toppenrolig i hagen! Hon gillar verkligen att vara där inne, men än har hon inte riktigt förstått vad som förväntas. Dessutom har hon inte orken i huvet, hon blir extremt trött mentalt.
Peppan var nog roligast att titta på. Det syntes lång väg att hon är van att arbeta med djur och arbeta tillsammans med Ingela. Hon var också den av hundarna som som hade mest mental ork.
Miva var duktig, i början var hon något fundersam och passade på att nosa och käka fårskit, men sedan tuffade hon på sig!
Ruffs har vallningen i sig, han visste direkt vad det handlade om, ville mycket men är så ung. Ruffs och Miva är bara 7 månader och har inte varit i en fårhage tidigare.

Vallning i Stöde del 1



Jag och Ingela har varit med alla hundar och vallat i Stöde på "Stöde vallgård". (Några mil från Sundsvall.)
Vi hade med oss Kira, Tassa, Peppan, Ruffs och Miva!
På gården finns John-Åke som är instruktör för kroppsvallare och Tony som är vallningsinstruktör och en av de 5 personer som är godkända att genomföra vallanlagsprov för vår ras.
Jag var där en gång förra året också men för Ingela och hennes hundar var det första gången.
Det är ca: 30 mil för oss att köra, jättenära om man jämför när jag har varit ner till Mårtensby..:)
Den här dagen började med ett kort teoripass med grunderna för kroppsvallning och sånt.
Sedan var det dags för oss att att hoppa in i hagen med fåren.

John-Åke och hans fina bruna Kelpie "Fogerty" hämtade några får från stora flocken och vi skulle sedan hålla till i en stor hage som låg mitt mellan baggarnas hage och den stora flocken, tala om att det blev stark dragning åt båda hållen på vår lilla övningsflock. (Den svarta kelpien som syns på bild någonstans är också John-Åkes och heter "Peggy Sue")
Vi använde oss inte av den lilla fållan utan satte långlina på hundarna och jobbade på det viset. Mest med att liksom "fösa" fåren framför oss med fokus på att våra förarbundna hundar skulle kunna arbeta med ett visst avstånd till oss.
På mina hundar kunde jag genast känna att dom blev tryggare med linan, dom hade lättare för att gå ifrån mig och sökte fåren i stället för matte. Jag kunde också känna en viss trygghet med linan som kunde användas som broms om hundarna skulle få för stor fart.
Precis som hos Eva på Mårtensby, finns gårdens kunniga vallhundar runt oss hela tiden. Dom rycker in och hämtar lilla flocken när man tappat den och kan styra upp när något blivit knas. (Vid varje hundbyte t.ex. hann ju fåren längst ner i hagen, bara för att vi släppte fokus...)

Jag är väldigt glad att vi hade fem hundar att varva med, det gjorde att dom fick korta pass med pauser mellan. Det krävs ju inte så många minuter i hagen innan orken tar slut och då menar jag inte den fysiska orken.
Fortsättning i ett annat inlägg.

vallat

I går var vi och vallade, berättar mer om det en annan dag.

På väg från Åsele



I början av sommaren var jag på en liten rundresa och hann bland annat med att träffa Micke och Speed!

Tassas tassar

Berger des pyrenees är ju en ras som är avlad för att kunna ta sig fram i Franska Pyreneerna. Därför måste dom ha en kropp som passar för det ändamålet.
Kira är en poil long och hennes tassar är förhållandevis "flata" om man jämför med Tassas. Enligt rasstandarden ska även de två rasvarianterna ha en viss skillnad på tassarna.
Det står i rasstandarden för face rase: "Fram- och baktassarna skall vara mer knutna och mer välvda än hos berger des pyrénées à poil long."
Efter en promenad med hundarna över en ranglig, halvtrasig bro kom jag hem med bilder som visar tydligt hur face rasen "justerar" sina tassar för att passa underlaget
Här är en länk till rasstandarden där det finns en bild som tydligt visar tassarna. Rasstandard Berger des pyrenees a face rase så ser Tassas tassar ut när hon ställer upp sig på plant underlag.

Här kommer bilder från det "oroliga" underlaget.


På samma sätt kan man se när en berger "klättrar" (många klättrar ju faktiskt i träd) att dom griper, som en hand med fingrar med tassen. En berger är överhuvudtaget duktig på att använda sina tassar som redskap. Öppna dörrar, fiska upp saker från lådor, hålla i tuggben och leksaker, rulla sin boll med tassarna mm.
När Tassa kramas eller när vi bär henne, så kan man tydligt känna hur hon griper som en katt med tassarna. Jag har inte tidigar tänkt på hur rasspecifikt det är, förrän vi började umgås på nära håll med en scäfer som har betydligt stummare tassar och gärna använder munnen som redskap.

Kommentera gärna, hur är era bergers och era erfarenheter?

Näsvikens bröd

I sommar åkte jag till Barbro, Näsvikens bröd och fikade!
Det var en intensiv fikastund då vi försökte avhandla ett helt år på en timme...:)
Hon har så vackert med sina blommor, växthus, pynt och sånt i trädgården!
Jag försökte fota, men prioriterade att få prata eftersom vi träffs så sällan.
Jag köpte med mig underbart gott bröd (försvinnande gott skulle man kunna säga, för det var slut innan jag var hemma igen.)
Här är bilder på hennes hundar och hennes trädgård.
Tack Barbro, för kaffet förresten!!!



Alltså det är så himla pinsamt. Barbros första berger (Den ljusa fawn-färgade) var det ingen konst att lära sig namnet på. Han heter Yo-Yo i stamtavlan och kallas även för det. Har aldrig haft problem med vad han heter.
Men nu har Barbro skaffat en valp (ja, han är väl knappast valp nu längre) Det är helt omöjligt att lära sig vad han kallas!! Jag vet att han heter Iphone i stamtavlan, så jag kallar honom för "telefonen"! :O
Jag får helt enkelt åka till Barbro oftare, då lär jag mig nog. :)  















Fina Freda!


Kira vid badet


Freda

Ja, det är namnet på vår kompis nya livskamrat!
En ung schäfertik med ett bakställ som ser ut som det ska. (Alltså inte som en räkstjärt som vissa utställningsschäfrar)
Freda är vild och vacker, lek och arbete är allt som existerar. Mina hundar är väl inte överförtjusta men det funkar rätt bra eftersom Freda tycker att bollar och lek är mer intressant än mina hundar.

jag fick ett samtal.....



......av en person som var nyfiken på rasen!
Det händer lite då och då att det ringer nån eller att det kommer mail med frågor om rasen,  eftersom jag har en blogg och har kontaktuppgifter på klubbens hemsida.
Många gånger är det halvknasiga frågor och många gånger är det just Tassa dom är intresserad av (inte rasen).
Samtal som inleds med "Jag vill ha en ny agilityhund för min förra är såå tråkig. Den måste bli en medium om dom inte går att få i small? och måste vara samma färg som Tassa!" avfärdas ganska snabbt!

Men andra gånger är det seriösa personer som kontaktar mig. Såna som bemödat sig att läsa på om rasen och har bra frågor som inte bara handlar om utseende.
Jag uppskattar att personer vill kolla runt hos flera uppfödare och vill träffa olika hundar och valpköpare, för att se bredden på rasen och bilda sig en egen uppfattning. Människor som tycker att rätt kombination och rätt valp är viktigare än att valpen är leveransklar lagom till den planerade semestern.
Folk som faktiskt lyssnar på vad man har att säga och tar till sig både fördelar och nackdelar med att välja just den här rasen.

En sån kille ringde idag och jag hoppas att jag får träffa honom i framtiden med en alldelens egen Berger! :)


gammal bild från påsk


Promenad med Ingela

Tidigare i veckan var jag och Kira på promenad med Ingela och hennes hundar.
Det var en varm dag och tungorna blev långa på hundarna, men väldigt trevligt att träffas i alla fall!
Valparna Miva & Rufs har hunnit bli 5 månader nu och är så där härligt ful-söta som dom ska vara i den åldern.
Bilderna blev inte så bra som jag hoppats på, men jag bjuder på dom i alla fall.
Här är en länk till min Pixbox-sida, där finns fler bilder och i större format. Min Pixbox





.



Freda

Goda vännen har blivit med hund!
En ung schäfertik från försvarsmakten, hennes namn är Freda!

Liten promenad



Här är gamla bilder från dotterns promenad med Tassa. Det hade just kommit upp två fårhagar och det var lite intressant att se hur Tassa skulle reagera. Hon brydde sig inte alls, så fåren får beta i lugn och ro i sina stora hagar.




Nyare inlägg
RSS 2.0