Jag och maken bestämde oss för att göra en minitripp uppåt landet.
Vi har aldrig tidigare varit vid Storforsen (Piteälven) och nu skulle det bli av.
Tog Tassa med oss och lämnade Kira hos svärmor eftersom hon har för ont i ryggen för sådana utflykter.
På väg till Storforsen tog vi det lugnt och stannade på några ställen för att fika, titta eller bara gå en sväng med Tassa.

 

 

I dag skulle vi besöka Lövånger. Åkte till kyrkstugorna eftersom vi läst att det skulle vara marknad där. Det var inte mycket till marknad, bara ett fåtal stånd med tråkiga saker.
Men vi passade på att kika i muséet!

 

Om jag nu var måttligt imponerad över Stenfors gård, så uppvägde bruksmuseumet det på alla vis.
Det fanns så mycket spännande att se och vi hade turen att vara ensamma där och blev privat guidade av han som jobbade. Oj, så mycket kunskap som kan finnas i en människa! Han hade alla siffror, namn, storlekar, årtal, bakgrundshistorier och anektdoter i huvet. Vi skulle ha kunnat vara där i tre dagar och han skulle ha lika mycket kvar att berätta i alla fall. :-)

 

Började morgonen med frukost på verandan, härlig sommarvärme redan tidigt.
Sedan var det dags för lite geocaching intill världens största osthyvlar, de är 7 meter höga och väger ett ton! Man funderar ju lite på hur en passande ost skulle se ut. :D
Inte långt därifrån ligger Stenfors gård. Där finns loppis och antikt och även en restaurang.
Vi gick runt och kollade, men blev inte imponerade. Mest skräp, eller i alla fall sånt vi inte var intresserade av.
Jag tyckte också att det var rätt höga priser för att vara en loppis.
Jag köpte en liten zinkkruka och väninnan en dörrskylt. Avrundade med en förmiddagsglass.
Sedan åkte vi vidare mot Robertsfors...

Man behöver inte åka långt för att hitta den rätta semesterkänslan. Hyrde en stuga någon timme bort från Umeå och planerade lite småsaker vi ville pyssla med runt om. 
Första kvällen firade vi i den varma kvällssolen med Gin o tonic på burk! Hur smart var inte den idén av de som kom på det? Jag älskar gin o tonic, men är för lat att köpa hem och blanda.
Middagen hade vi bestämt sedan tidigare, surströmming!
Mums vad gott det var!
Innan efterrätten tog vi en promenad runt campingen och till ett hembygsdområde för lite geocaching. Vi hade funderat på minigolf också, men banorna lutade uppför, var enda en!
Kladdkaka till efterrätt och en underbar solnedgång!

 

Ratan ligger bara fyra mil från stan, ändå är det så sällan jag är där. För 30 år sedan, var jag i Ratan för första gången och det är de minnena jag bär med mig när jag nu besöker Ratan igen.
Jag och väninnan åker genom byn och återupplever platser och byggnader från den resan vi gjorde som 17-åringar.

Men vi gör mycket annat också. I Ratan finns det så mycket historia om kriget 1809, så vi "turistar" oss fram, äter lunch på Tullgården, passar på att ta några geocacher och kikar på hantverk.

 

Eftersom min examen inte firades, så kände jag att jag ville göra något annat i stället. Jag bokade bord på Hotell Forsen i Vindeln en kväll mitt i veckan (enda chansen att alla kunde vara med)
Jätteroligt, alla i min stora familj kunde faktiskt komma, utom Sixten som faktiskt också räknas till vår familj. Vi blev alltså 16 personer och vi fick nästan hela hotellrestaurangen för oss själva! Antar att de flesta äter lunch på det stället och middag äter de väl senare på kvällen. Jag ville att vi skulle äta i tid för att barnen inte skulle bli för hungriga.
Maten var en buffé, inte alls något att hurra för, men vi blev mätta och alla hittade nåt de gillade. Men det låga priset gjorde att jag kunde bjuda alla på maten och det är ju umgänget som är det viktigaste.
Skönt också att vara ensamma i lokalen, då kunde barnen röra sig utan att någon tittade snett på oss.

Efter maten gick vi över till Konst i Kvarn , en gammal kvarn där det är konstutställningar hela sommaren. Konstnärerna varierar varje vecka, så det är verkligen en levande utställning! Jag älskar att kika där, ofta är det lokala konstnärer dessutom.
När vi var nöjda där, gick vi upp till Café Mjölnaren och köpte mjukglass och lekte med barnen innan vi åkte hem.

Jag fick också en present förresten! En dvärgsyrén som doftar underbart! Jag ska ha den i kruka över sommaren, sedan kanske jag planterar den ute nånstans.

 

Vi (släkten på makens sida) har som tradition att alltid äta ett julbord tillsammans. Vi brukar boka på nya ställen alla år och i år föll valet på Kvarkenfisk, Rovågern utanför Täfteå.
Vi har ju varit där och ätit räkmackor i sommar och tyckte att det var väldigt fint.
Julbordet var bra, framförallt fiskdelen, den var helt enastående! De hade även lite annorlunda saker som rökt säl och julskinka på vildsvin.
Jättebra service och trevlig personal, men det var inte det bästa julbordet vi ätit. Det blev långa köer och faten blev tomma fort och man fick vänta på att de skulle fylla på. Kallt var det därinne också, men i det stora hela är jag nöjd.
Men vi har ett favorit-julbord ute på Skeppsviks herrgård,  som vi återkommer till med jämna mellanrum, hittills har inget ställe varit bättre än det. 

Min bil har stått på en verkstad i Piteå sedan haveriet då vi fick åka bärgningsbil. 
När det var dags att hämta hem den efter en månad, så tog jag väninnan med och vi gjorde en heldag med geocaching och små picknickar.
Körde en omväg på flera mil för att kunna logga en cache i Norsjö kommun.
Det blev en trevlig tripp där vi hade strålande väder hela dagen! 

Sveriges minsta brandstation finns i Robertsfors!
Den är med i Guinnes rekordbok.
Ännu en plats jag aldrig skulle fått uppleva om det inte vore för geocachingen...:-)

Geocachingen tar mig till platser jag aldrig skulle fått se om det inte vore för min lite annorlunda hobby.
På vägen mot Holmsund finns en sjö, Holmsjön. Där finns det en cache som heter sagovägen.
Det var en helt osannolik upplevelse, en privatperson som dekorerat vägen fram till huset med olika konstverk i skogen.
Det fanns verkligen hur mycket som helst att se! Målade stenar, trädrötter, stubbar, totempålar, fågelholkar, rostiga bilvrak och symaskin. Dessa foton är bara en bråkdel av vad vi såg och jag är säker på att om vi åker dit igen, upptäcker vi lika mycket nya saker som vi aldrig lyckades få blicken på den här gången.
Helt faschinerande!

Och, ja! Ett av alla dessa fantastiska konstverk är självaste cachebehållaren. ;-)
(bildbomb)

 

Två besök på Glassbonden blev det den här sommaren. Jag och maken åkte spontant dit för att äta middag en kväll. Kallt och ruggigt ute, men det finns ju filtar som sagt.
Vi köpte med oss lite olika smaker av deras glass och åkte hem och kokade kaffe.

Åkte till Blå Eld för att "fönstershoppa" lite, jag älskar att strosa runt där och kika på allt fint som finns. Deras nya läge intill Prästgården är helt fantastiskt och i sommar har dte varit får i en hage nära. Det är verkligen ett ställe för själ o hjärta!
Nåja, jag snubblade förstås över en Gargoyle som ville följa med hem, den är lite större än de andra två. men som stamkund fick jag ett väldigt bra pris på den! ;-)

Smultronstället är en trädgård/presentaffär som ligger vid Holmsjön ute mot Holmsund.
Nästan lika trevligt som mitt "Blå Eld" som ligger hemma i min egen by.
En dag åkte jag dit för att kika på deras utbud av trädgårdsprydnader och Gargoyles, men det var lite väl dyrt för mig.
Oavsett, så är det ett trevligt ställe att besöka, dom har café också.

Efter spökvandringen var vi lite kulturella och tog en promenad runt Skulpturparken på Umedalen. Det finns så mycket fin konst där uppe och lika mycket konstig och galen konst.
När jag kom hem, så roade jag mig med att kolla upp telefonnumret på skylten och det gick till konstnären. :-)

Kvällen tog inte slut där, utan vi avslutade med lite geocaching runt Baggböle, Brännland, Klabböle och tillbaka till stan. Vi invigde teleskopstegen jag köpt, jättebra att ha där cacherna är placerade högt upp så man inte når från marken.

 

En ny ekologisk restaurang har öppnat i stan under sommaren. Den ligger vid älven, bara ett par minuters promenad från stora vägen. Jag och väninnan gick dit för att fira lite och vi ångrar oss inte. Det var dyrt (som dessvärre oftast ekologiskt är), men värt varje krona. Vi fick stå i kö länge eftersom den blivit så populär och just när vi fått maten började det regna! :-) 
Men vädret kan ingen råda över, det blev en härlig lunch i alla fall!

I närheten av där min bror bor, så har jag många gånger sneglat på byggnaden vid älven. Vad är det? Nyfiken.

Nu råkar det vara så att jag upptäckt att det ligger en geocache där. Så, då stannar man och kikar lite extra. :-) 
Det är tydligen ett flottarminne,  intressant läsning och stockar att kika på.
(Men någon geocache hittade jag inte)

En spontanfika hemma hos min stora storebror, resulterade också i ett besök på Leva Gårdsbutik so är granne med dom.
Dom hade mycket att sälja, kött, bär, fika, presenter, glass, lokalt stickade barnkläder och allt möjligt!
Jag vågade inte fota inne i butiken, men på gården fanns även en liten loppis i en av bodarna, där fotade jag. :-)
Jag köpte mig ett underbart vitmålat kakfat!! Älskar det!

 

Det årliga besöket hos Glassbonden blev lite senare än beräknat. Glass är godast att äta när det är varmt och soligt, men tillslut tröttnade vi på att vänta och åkte i alla fall!
Det blev jag och ungdomarna, i år har det varit svårt att samla familjen, alla har någonting för sig, men på olika platser och dagar..:) Dottern fick övningsköra lite samtidigt, hon fyller ju 18 under hösten.
Min glassmeny heter "Västerbottensdröm" de andra valde "En skogspromenad"
En stund fick vi sitta med filtar runt oss, men så sprack det upp och solen kom fram några minuter!

Geocachingen tog mig en kväll till ett spökhus. (Jo, ett riktigt spökhus ) Vi hade läst på lite historia och kände till vilka som bott där och vad som hänt. Vi visste också om en massa "händelser" kopplade till spökerier.
Spännade att gå in i huset och gå runt bland byggnaderna på gården.
Den här kvällen var det lugnt på spökfronten, vi kunde kika försiktigt utan att känna av något/nångon..;-)
Intressant att huset är helt övergivet, det finns kvar saker från de som bodde där, tidningar från 1969 och vårdräkningar och försäkringsbrev från 1963.
Kanske åker vi tillbaka till våren, nu var det mesta utomhus övervuxet av brännässlor och sly. Jag skulle vilja titta lite närmare på en brandruin på ägorna, som är den egentliga platsen för vart spökena brukar vara.
( Naturligtvis visar man hänsyn inne i ödehuset, man tar inte med sig något och man flyttar inget. Inte heller lägger man ut personuppgifter som finns på räkningar och annat. )