Endast några timmar kvar och 2013 är snart över. Ett år som kantats av motgångar, sjukdomar och sorg. Men det har varit många glädjeämnen också. När lite mer tid har gått, kommer de tråkiga sakerna att blekna i minnet och alla roliga positiva minnen etsar sig fast och får större plats. Så finurligt fungerar människan :)

Dagen ägnar jag till tanter och farbröder på jobbet.
Kvällen ska spenderas med maken och eftersom vi har tonårsdöttrar kommer det att bli några vändor i bilen för skjuts och hämtningar. Vi planerar att äta gott, även om det inte blir nyårssupé. 
Tolvslaget firas sannolikt på samma sätt som de sista åren, inne i stan för att se fyrverkerier i väntan på att få samla ihop ungdomarna från diverse festligheter.
Jag hoppas verkligen att nyårsfirandet blir bra för mina tjejer och att den där pirriga känslan att starta ett nytt år infinner sig i ett glädjerus.

Jag skänker en tanke till alla hundar och hundägare som har bekymmer med fyrverkerier och smällare. För min del kan det gott sluta användas helt och hållet. Våra hundar har inga problem (än så länge) Men vi är också lyckligt lottade som bor där inget smäller, på sin höjd kan man höra och se på avstånd just vid tolvslaget.
Stackars de hundar som bor där det okynnes-smäller redan vid lucia och där det inte finns någon fredad plats.

GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLA!!

OKTOBER, NOVEMBER OCH DECEMBER

Jag och flickorna åkte till Lycksele för att umgås, shoppa och fota.

JULI, AUGUSTI OCH SEPTEMBER

Mycket hundpromenader, med och utan tvåbent sällskap. Här en dag i Vännfors med Ingela, hennes yngsta dotter och hennes hundar.

Åkte till Nordiska hund i Kälarne några dagar, för att möta Linda. Vi tränade specialsök, gick promenader, lekte turister och pratade och fnittrade till sent på nätterna.

APRIL, MAJ OCH JUNI.

Den 5 april gick mamma bort. Jag trodde att jag var förberedd, men det gjorde inte mindre ont för det...:(

Barnens farfar fyllde 80 år och vi fotade gruppbild på barnbarnen och gjorde förstoring som gåva.

JANUARI, FEBRUARI OCH MARS

Året började med nyårsfirande i bilen med maken. (Har man tonåringar, så gäller det att skjutsa och finnas till hands.) Kommunens påkostade fyrverkeri-uppvisning försvann i tjock dimma, så vi såg inget alls :/

Familjemiddag hemma hos oss, som visade sig bli den sista med min mamma, då hon gick bort senare på året. Här en bild på mamma och alla hennes barnbarn.

Julen är inte min favorithögtid. Jag vet inte riktigt vad det beror på, men det har blivit värre och värre för varje år. 
De senaste åren har jag löst det med att frivilligt välja att jobba, för där på äldreboendet tillsammans med tanterna och farbröderna försvinner min julångest. :)
Det här året kändes extra jobbigt eftersom jag inte har någon av mina föräldrar i livet kvar. 

Men....det blev så bra! Julaftonen var nog en av de bästa på många år!
Det blev en väldigt mysig julafton hemma med lilla familjen, innan jag åkte vidare till jobbet för ett kvällspass. Vi satt i vårt nya uterum med brasa och julklappsöppning. Stämningen var toppen och all min ångest var som bortblåst.
Jag avslutade kvällen med att titta in hos svärföräldrarna efter jobbet för lite julgröt.

Tack till make och barn som har förståelse för att jag väljer att vara på jobbet och ändå lyckas förvandla förmiddagen hemma till exakt vad jag behövde!

15 juli:
På vägen mot Åre stannade vi snabbt vid en Lundhags-butik och köpte snygga byxor till maken. Själv blev jag snål och köpte inget, vilket jag naturligtvis ångrade en timme senare..:/
Plötsligt såg vi skylten "Ristafallet" och svängde ner spontant. Det är det som är så bra med egen bil, det finns utrymme för lite hastiga påhitt.
Ristafallet var väldigt fint men det var en himla tur att vi såg det innan vi kom in i Norge, för annars hade vi inte blivit så imponerade, det var ju bara en liten bäck jämfört med vad vi skulle se senare på resan.

Framme i Åre hade vi bokat hotellrum. Vädret hade förvandlats från trevlig sommarvärme till isande blåst och regn. Det var endast 2 plusgrader och jag ångrade att jag inte hade varmare kläder med mig.
Vi sökte reda på en mysig pizzeria i centrum för en trevlig middagsavslutning på dagen.
Runt hotellet var det trevliga promenadvägar och under tiden jag rastade hundarna, så befann sig maken i hotellets bastu. 

Sedan jag började blogga....? (Minns inte när) har jag alltid gjort en årsresume/årskrönika i slutet av året.
Hur sjutton ska jag hinna det i år?
Nåja, det är väl inte hela världen om det kommer lite sent (typ ett par månader).

 

I sommar (juli) gjorde jag och maken en resa till Norge. Vi tog båda hundarna med oss och lämnade döttrarna hemma några dagar. Bilderna från den resan har blivit liggande orörda, det blir liksom så stort projekt att ta tag i när det blir så många bilder.
Jag kommer att visa resan i flera olika inlägg och det kommer upp lite då och då när jag har haft tid över att sortera.

Här är en kartbild med vår resrutt (med undantag för några kortare avstickare)

Årets längsta dag och kortaste natt

I och med att vintersolståndet infaller på kvällen den 21:e i år, så är det enkelt att avgöra vilken dag som är kortast i år. Det är förstås den 21 december.
Men vilken natt är då längst?
Det är det natten till den 22 december.

Inträffar vintersolståndet alltid 21:e eller 22 december?

Sedan många decennier tillbaka har vintersolståndet inträffat antigen på den 21:e eller 22 december. Att det infaller den 22:e blir dock allt mer sällsynt och sker en sista gång 2047. Därefter inträffar vintersolståndet alltid någon gång under den 21 december. 2084 är det premiär för den 20 december under förutsättning att vi behåller samma vintertid även då.

Jordens avstånd till solen och årets tidigaste solnedgång

Lite mer kuriosa: Jorden befinner sig nu nästan närmast solen på sin elliptiska bana. Den står som allra närmast solen i början på januari.
Den tidigaste solnedgången infaller inte med vintersolståndet. I Malmö inträffade den redan den 14:e – solnedgångarna försenas alltså redan vid vintersolstånd. Men som kompensation inträffar årets senaste soluppgång först efter julhelgen.

 

Så här såg det ut 2011, undrar om det blir något annat än is och halka i år?
Just nu regnar det och humöret sjunker...

Jag känner mig lurad, lurad på julstressen!
I måndags hade jag inte köpt en endaste julklapp och nu är alla inköp klara!?
Jag måste ha missat något, för så här lätt brukar det inte gå....:)
Något annat att stressa för kan jag inte komma på. Eftersom jag jobbar julhelgen, kommer familjen att vara mest hos svärmor. På det viset behöver vi inte tänka på någon som helst julmat.
Julpyntandet har vi dragit ner drastiskt på i år, har bara ljusstakar och stjärnor framme typ.
Julgranen ska kläs kvällen innan julafton, det är en av de få traditioner vi har här hemma.
Inte så lätt att skapa traditioner när jag jobbar så oregelbundet.

 

Här ligger visst lite överblivna bilder och skräpar? ;-)

fotat 2/10-2013

Det var verkligen en trevlig dag vi hade vid grottorna. 
Dessvärre blir det nog inte mera av den sorten för Kira. Hennes spondylos har förvärrats och att hoppa på klippblock blir helt enkelt för tufft. Med Kira får man nu välja promenader där det inte inbjuder till hopp och klättrande, vilket inte är så enkelt kan jag säga. Den här rasen älskar ju sånt och Kira riktigt söker stubbar och stenar att hoppa upp och speja ifrån.
Den här utflykten var i alla fall värdefullt för stunden, hon visar ju inga direkta symtom på smärta förrän hon kommit hem och varvat ner lite.
Sötaste Kira.....:/

(2/10-2013)

 

I oktober gjorde jag och Kira en mysig utflykt till några grottor. Det var inte de vanliga grottorna som jag brukar besöka ofta, utan i en skog i en intilliggande by.
Jag har i många år kört förbi en skylt vid stora vägen och funderat på att gå upp dit, men det har inte blivit av förrän nu.

I en av grottorna hittade jag en stor, spännande Geocach, synd att jag aldrig kommit i gång med den aktiviteten.
I en annan grotta såg det ut som att ekorrarna hade ett middagsbord..:)

Funderar på att söka mig upp dit på vårvintern också (om det finns skoterspår) eftersom en grotta skulle ha vackra isformationer.

Fotat 2/10-2013

Tim är en kusin till min Tassa. Hans mamma är kullsyster med Tassas mamma.
När Tim var valp hade jag ju förmånen att få umgås en del med honom.
Han var liten, pigg, söt och ruskigt snabb. Vi kallade honom "Illern"
Nu är han en stilig kille som har kvar alla de goda valpegenskaperna. :)

 

 

1/10-2013

 

(1/10-2013)

Fortsätter man förbi Sofiastugan kommer man ut på Kammen. Där finns en ensam sommarstuga. En trevlig promenadväg och jag har aldrig träffat någon där, stugan ser lite öde ut.

 

1/10-2013

I sommar har jag inte varit ute vid Sofiastugan så många gånger och bara en gång hade jag kameran med mig.

fotat 1 oktober

Fina Sixten, om du bara anade vad du är viktig för oss!

fotat 29 september 2013

Tänk att det faktiskt är någon som burit alla dessa stenar för årtionden sedan och dom ligger fortfarande kvar?

Så vackra stenmurar det finns i Tallberg, så långa att man inte riktigt kan greppa att någon släpat bumlingarna med sina bara händer!

Fotat 29/9 2013

Sixten är en väldigt betydelsefull person för mig och familjen!
I september besökte vi honom på "sommarstället" eller vad vi ska kalla det?
Tallberg i Åsele kommun.